Kategorier

Genom organisationen AFEM, arbetar Douce Namwezi N'Ibamba med att öka kännedomen om kvinnors rättigheter i Syd-Kivu i östra DR Kongo – ett område som är hårt utsatt av beväpnade milisgrupper. Foto: Cato Lein.
Genom organisationen AFEM, arbetar Douce Namwezi N'Ibamba med att öka kännedomen om kvinnors rättigheter i Syd-Kivu i östra DR Kongo – ett område som är hårt utsatt av beväpnade milisgrupper. Foto: Cato Lein.

”Vi kan inte bara vara journalister, vi måste vara aktivister”

Andra Kongokriget upphörde 2003, i alla fall på papperet. Trots det såg Douce Namwezi N’lbamba, då 15 år, hur unga i hennes närhet fortsatte att rekryteras som barnsoldater. Viljan att bidra till förändring fick henne att söka sig till radion.

Douce Namwezi N’lbamba började intressera sig för media redan som liten, och när möjligheten dök upp att få medverka i ett radioprogram – vars syfte var att avråda barn och ungdomar i östra Demokratiska Republiken Kongo att gå med i väpnade grupper – tog hon chansen. Det dröjde inte länge innan hon fick jobb som radiopresentatör.

I dag är Douce Namwezi N’lbamba 26 år, och förutom att arbeta som journalist är hon en av de drivande krafterna bakom Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisation AFEM-SK – föreningen för kvinnor i mediaOrganisationen grundades i Syd-Kivu, en hårt krigsdrabbad provins i östra Kongo.

– När jag läste om AFEM och deras vision blev jag imponerad och bestämde mig direkt för att gå med. Jag har alltid känt ett stort ansvar i rollen som radioproducent. Om jag är den som skriver manus och talar i radion är jag också den som kan bidra till förändring. Vi kan inte bara vara journalister, vi måste vara aktivister, säger Douce Namwezi N’lbamba.

Lyfta kvinnors berättelser

Douce Namwezi N’lbamba berättar att hon i sin journalistik vill lyfta kvinnors berättelser. Samtidigt ser hon den också som en möjlighet att granska politiker och beslutsfattare för att påverka och bidra till förändring.

Men att som kvinnlig journalist höja rösten, i ett land där kvinnor traditionellt sett inte har varit tillåtna att tala inför folk, har varit en tuff utmaning.

– Jag förväntas vara tyst om det kvinnoförtryck som pågår, eftersom det anses skamfyllt att prata om. I Kongo har media länge varit mannens privilegium, bara män har haft rätten att komma till tals och ha åsikter. Jag försöker få in fler kvinnoröster i radio för att visa att män och kvinnor har liknande tankar och åsikter. Det är inte en persons kön som spelar roll.

Enligt Douce Namwezi N’lbamba rapporterar nationella medier väldigt lite om hur kvinnor påverkas och drabbas, bland annat av konflikterna kring mineralhandeln i Kongo. Hon försöker ofta diskutera problemet med sina manliga kollegor, men blir för det mesta avfärdad. Kvinnliga journalister ses nästan som en typ av brottslingar, säger hon.

– Jag möter många som ogillar det jag gör. De ser mig som en måltavla. Folk säger åt mig att jag är en dålig kvinna som borde hålla tyst. I Kongo anses du vara en dålig kvinna om du inte är hemma och lagar mat och föder barn. Eftersom jag inte spelar efter samhällets regler blir många upprörda. Samtidigt är det många som stöttar mig och det jag gör, vilket är en viktig drivkraft för mig.

Diskriminerande lagar

Det finns stora hinder i kampen för att förbättra kvinnors rättigheter i Kongo, berättar Douce Namwezi N’lbamba. Ett är lagstiftningen, eftersom många lagar bidrar till en fortsatt diskriminering av kvinnor. AFEM tog 2013 fram en promemoria till det nationella parlamentet i ett försök att ändra familjelagen, som bland annat försvårar för kvinnor att ärva.

Sedan dess har lagen skrivits om något. Till exempel var en hustru tidigare förpliktigad att följa med sin man dit han åkte – nu har hon rätt att välja att inte åka med honom. AFEM är fortfarande i kontakt med de parlamentsledamöter som godkände promemorian, och en ny diskussion om familjelagen kommer snart äga rum i senaten.

Douce Namwezi N’lbamba säger sig se små förbättringar i kvinnors rättigheter, men tycker att det går alldeles för långsamt. Samtidigt menar hon att mycket har hänt de senaste tio åren. Andelen kvinnliga journalister har ökat markant och fler och fler kvinnor vågar prata om sina rättigheter, trots att de bryter mot tradition och kultur. De blir i sin tur förebilder för andra kvinnor.

– Jag drömmer om en jämställd värld, där män och kvinnor har tillgång till samma politiska och ekonomiska rättigheter, där jämställdhet är en verklighet och inte bara ett begrepp som står skrivet i politikernas principförklaringar.

Utbildning privilegium

– Stödet från Kvinna till Kvinna är verkligen speciellt för AFEM. Bland annat har det möjliggjort vårt arbete i det avlägsna området Shabunda i södra Kivu, dit få andra organisationer har velat, eller vågat, åka tidigare. Jag var själv rädd för vad som skulle kunna hända när jag åkte dit, men jag påminde mig om min dröm, och jag visste att kvinnorna där behövde mig, säger Douce Namwezi N’lbamba.

Shabunda – till ytan det största området i södra Kivu-provinsen – är svårt utsatt av väpnade rebellgrupper. Trots att befolkningsmängden i området uppskattas vara över en miljon, är kommunikationerna med resten av landet mycket dåliga. AFEM har sedan några år tillbaka arbetat med kvinnors rättigheter och politiska deltagande i Shabunda. De håller utbildningar i demokrati, mänskliga rättigheter och FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet.

– Många kvinnor i Shabunda är inte medvetna om sina rättigheter. Det var en ögonöppnare när kvinnorna berättade att de såg på utbildning och sjukvård som privilegier och inte rättigheter. Det är svårt att förändra, men vi försöker driva de lokala myndigheterna till att bli mer självgående i arbetet med att stärka kvinnors rättigheter.

Ryktet om AFEM börjar sprida sig, och organisationen får många förfrågningar från kvinnliga journalister i andra delar av Kongo om stöd för att driva liknande projekt. Nu planerar AFEM att utöka sin verksamhet från södra Kivu till att bli en nationell organisation, och kanske även att börja samarbeta med andra kvinnorättsorganisationer internationellt.

– AFEM växer, och förutom att vi vill belysa kvinnors situation genom media, vill vi verka för en ökad genusmedvetenhet och en jämn könsfördelning i hela landet. Jag är övertygad om att media är ett viktigt verktyg för förändring, säger Douce Namwezi N’lbamba.

Filippa Rogvall

Senast uppdaterad: 2015-06-02