Swisha en gåva till 90 18 003 Swish

Öppet brev: Varför vill regeringen riskera att förstärka den pågående backlashen för demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter?

Både demokratin och jämställdheten i världen upplever just nu en oroväckande backlash. Världen går i en autokratisk riktning, och 71 procent av världens befolkning lever nu i autokratier. Detta går hand i hand med en negativ utveckling för jämställdheten, där värdekonservativa regeringar, religiösa aktörer och andra rörelser hotar kvinnors frihet. Kvinnorättsorganisationer och kvinnorättsförsvarare världen över kämpar i sitt försvar för kvinnor och flickors rättigheter, och behöver allt stöd de kan få. Svenskt bistånd genom svenska civilsamhällsorganisationer är en mycket viktig del av detta stöd.

Regeringen har gett Sida i uppdrag att utreda hur myndigheten skulle kunna ta över eller på annat sätt förändra förmedlingen av stöd till civilsamhället, som idag utförs av de så kallade strategiska partnerorganisationerna, där Kvinna till Kvinna ingår.[1] Sida har sagt upp alla avtal med dessa organisationer, och stor osäkerhet råder om vad som händer med detta stöd efter 2024.

Vi ser med stor oro på denna politik, som riskerar att underminera civilsamhället både i utvecklingsländer och i Sverige, och som kommer att få stora konsekvenser för kvinnorättskämpar runt om i världen. Regeringen har uttryckt att ”mellanled ska kapas” och att ”mindre biståndspengar ska stanna i Sverige”. Med denna retorik visar man en bristande förståelse för mervärdet i den verksamhet som bedrivs och för den bredd av organisationer som idag nås av svenskt bistånd.

Kvinna till Kvinnas partnerorganisationer är små till medelstora kvinnorätts- och queerrättsorganisationer i konfliktdrabbade länder, och i länder där det pågår en backlash för demokratin och för jämställdheten. Att stödja demokratikämpar och människorättsförsvarare kräver särskild expertis och erfarenhet. Den expertisen finns bland svenska civilsamhällesorganisationer, som bidragit till att bygga demokratin i Sverige. På samma sätt som Sverige kan stoltsera med expertis inom grön teknik och innovation så bör vi vara stolta över vår breda kompetens inom demokrati-, jämställdhet- och civilsamhällesutveckling. Detta bör vi ta till vara och dela med andra länder.

Expertisen innefattar att stödja rörelser på ett sätt som inte utsätter kvinnorättsförsvarare för fara, som är tekniskt möjligt (t.ex. efterlever bankers krav för att utbetalningar ska vara möjliga), och där även mindre gräsrotsorganisationer kan få åtkomst till finansiering. Det finns en stor risk att den tänkta framtida utformningen av biståndet hotar just den pluralism i civilsamhället som regeringen har sagt sig vilja värna och stötta. Svenska biståndsorganisationer har stor kunskap och kontaktnät som bidrar till att stärka det lokala ägarskapet för biståndet, vilket riskerar att gå förlorat om biståndet primärt ska kanaliseras via stora multilaterala internationella organisationer, konsulter eller direkt från myndigheter.

Våra partnerskap handlar inte bara om att stötta organisationer med pengar utan att bygga deras kapacitet och hållbarhet som organisationer, t.ex. hur man lever upp till de krav på bokföring, resultatrapportering och anti-korruptionsarbete som givare kräver. Regeringen säger sig prioritera anti-korruption, transparens och tydliga resultat. Det är precis detta som vi stöttar våra partners i, på sätt som skulle vara mycket svåra för Sida att göra.

Vår nära dialog och samarbete med partners på plats i konfliktdrabbade regioner är möjlig tack vare vår roll som kvinnorättsorganisation i vår egen rätt. Utrikesförvaltningen, Sida och andra myndigheter, och civilsamhällesorganisationer spelar alla olika roller i det som gemensamt bedöms som ett av världens bästa utvecklingssamarbeten, bland annat på jämställdhetsområdet.[2]  Det är också viktigt att komma ihåg att det kan vara allt från obekvämt till livsfarligt för demokrati- och människorättskämpar – inklusive kvinnorättskämpar – att ta emot pengar direkt från stater, eftersom deras regeringar då kan stämpla dem som fiender till det egna landet.

På många platser är civilsamhället den arena där kvinnor kan utöva sin demokratiska makt och bedriva rättighetsarbete, då möjligheterna att påverka de formella strukturerna är begränsade på grund av diskriminerande system, normer och attityder.[3] Jämställdhetsbiståndet till civilsamhället är därför särskilt viktigt.

Kvinna till Kvinna har en 30-årig expertis i att stötta kvinnorörelser i konfliktdrabbade länder. Vi har en expertkunskap i att vidareförmedla finansiella medel på ett säkert, hållbart och transparent sätt. Samtidigt som vi stöttar våra partnerorganisationer med nätverksbyggande och dörröppnande till internationella forum och processer. Detta lyfter kvinnorättsförsvarare som otroligt viktigt för deras arbete, som sker i extrem motvind.

Regeringen väljer att helt fokusera på de transaktionskostnader som stödet till civilsamhället innebär, och att bortse från vårt mervärde. Detta är inte bara ett betydande skifte i svensk biståndspolitik, som i många decennier över regeringar har värnat civilsamhällets roll. Det strider också mot OECD-DAC-överenskomna principer, som uttrycker civilsamhällets värde i sin egen rätt. Att stödet via strategiska partnerorganisationerna är ändamålsenligt och kostnadseffektivt har också framkommit i Statskontorets översyn.[4]

Regeringen säger sig vilja säkerställa ”transparens, effektivitet och kvalitet”. Förslaget om reformeringen av biståndet sker efter uttalanden som uttrycker en misstro mot civilsamhällets förmåga att vidareförmedla biståndsmedel på ett sätt som säkerställer resultat och som har tillräckliga kontrollmekanismer. Kvinna till Kvinna och partners till Kvinna till Kvinna kontrolleras idag genom en tydlig kedja av rapportering och kontroller från ansökan till rapportering i all verksamhet. Det inkluderar bedömningar av organisationskapacitet (intern kontroll, system för planering och uppföljning, mm), ansökningar (program/projektförslag och budget), årliga rapporter (uppföljning av program och resultat, finansiell redovisning och revision) och utvärderingar.

Vårt långsiktiga arbete, närvaro och dialog i våra verksamhetsländer gör att vi kan identifiera var svenska skattebetalares pengar gör bäst nytta, bland annat genom att nå ut på landsbygden och till minoritetsgrupper, och genom att komplettera vart annat bistånd går.

För Kvinna till Kvinna som organisation skulle ett avslutande av vår vidareförmedling av stöd till civilsamhället få väldigt stora konsekvenser. Vår verksamhet för kvinnor och flickors rättigheter i konfliktdrabbade områden, och vår möjlighet att långsiktigt planera detta arbete, bygger mycket på den finansiering vi erhåller som strategisk partnerorganisation. Även vår roll som expertorganisation, att vi kan föra fram budskap från våra partners i internationella processer (och även i Sverige) hotas.

Regeringens reformagenda för biståndet fastslår att ett livskraftigt, pluralistiskt och självständigt civilsamhälle är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle, att man avser att öka stödet till civilsamhället, samt att Sverige ska vara en tydlig kraft för jämställdhet med särskilt fokus på att stärka kvinnors och flickors fri- och rättigheter, egenmakt och möjligheter. Kvinna till Kvinna har under lång till varit en viktig partner för att genomföra detta arbete. Därför är våra frågor till utrikesminister Tobias Billström och biståndsminister Johan Forssell:

Varför vill regeringen inte dra nytta av den starka demokrati- och jämställdhetsexpertis som finns inom svenska organisationer? Varför riskera att stärka den globala tillbakagången för demokrati genom att försvaga de svenska aktörer som tillsammans med lokala civilsamhällsorganisationer i repressiva och konfliktdrabbade länder står upp för jämställdhet och kvinnors och flickors mänskliga rättigheter?

– Kvinna till Kvinna

 

[1] De andra svenska partnerorganisationer är: ForumCiv, Union to Union, Olof Palmes Internationella Center, Svenska missionsrådet, Afrikagrupperna, Diakonia, We Effect, Naturskyddsföreningen, Rädda Barnen, Act Svenska Kyrkan , Plan International Sverige, RFSU, Världsnaturfonden WWF, Individuell Människohjälp, Civil Rights Defenders och Svenska Röda Korset.

[2] https://www.oecd.org/dac/oecd-development-co-operation-peer-reviews-sweden-2019-9f83244b-en.htm

[3] https://kvinnatillkvinna.org/wp-content/uploads/2023/11/The-Kvinna-till-Kvinna-Foundation-The-state-of-women-human-rights-defenders-2023.pdf

[4] https://www.statskontoret.se/publicerat/publikationer/publikationer-2013/bistand-genom-svenska-organisationer.-en-oversyn-av-ramavtalssystemet/