”Jag vill bara dö en gång”

I Azerbajdzjan hindras kvinnor från att fatta självständiga beslut om utbildning, giftermål och arbete, samtidigt som de förväntas ta ensamt ansvar för hemmet. Och som om inte livet som kvinna vore tufft nog fortsätter regimen att dra åt snaran för civilsamhället. För landets kvinnorättsförsvarare har situationen snabbt blivit påtagligt värre.

– Jag har jobbat med mänskliga rättigheter i 20 år och det har inte blivit lättare med tiden, säger Shahla Ismayil, ordförande för den azerbajdzjanska kvinnorättsorganisationen Women’s Association for Rational Development (WARD).

Människorättsaktivister har gripits

Under 2014 introducerade den azerbajdzjanska regeringen ny lagstiftning som till att börja med begränsade utländskt stöd för civilsamhället, för att så småningom i princip förbjuda det helt. Sedan dess har ett flertal regimkritiker, människorättsaktivister och journalister i snabb följd gripits och dömts när regeringen tar till allt hårdare kraftåtgärder. Civilsamhällesorganisationer har nu att välja på att antingen samarbeta med regimen – eller drunkna i en störtflod av byråkrati.

– Hot från regeringen är aldrig uttalade, i form av politiska påtryckningar. Istället klagar myndighetspersoner på fel i dina dokument och på sättet du anordnar aktiviteter. Eller så straffar de dina familjemedlemmar, förklarar Shahla Ismayil.

Shahla Ismayil har blivit internationellt erkänd för sin kamp för kvinnors egenmakt och jämlikt deltagande i Azerbajdzjan. Hon är en av grundarna av WARD, och så här sexton år senare minns hon fortfarande tydligt det tillfälle då hon beslutade sig för att ägna sitt liv åt kvinnors rättigheter.

Främjar jämställdhet i Azerbajdzjan

Föreningen WARD har sitt kontor i huvudstaden Baku. De arbetar för att öka kvinnors deltagande i politiskt beslutsfattande, och mot våld mot kvinnor. Organisationen har skapat Azerbajdzjans första ”kvinnoparlament”, som använder landets internationella åtaganden som påtryckningsmedel för att främja jämställdhet och för att förbättra kvinnors situation i landet.

Ingen kan säga att WARD:s ansträngningar inte behövs. Landets allt mer begränsade politiska fri- och rättigheter har gjort många azerbajdzjaner väljer att lämna landet. Som kvinnorättsaktivist känns det nedslående, menar Shahla Ismayil. Hon anser att den enda vägen framåt är att stanna kvar och fortsätta kampen för jämställdhet genom engagemang och aktivt medborgarskap.

– Mänskliga rättigheter är en omöjlighet i ett land som inte har ett starkt civilsamhälle. Det är som att försöka flyga med en bara en vinge, säger Shahla Ismayil.

”Rädda människor dör lite varje dag”

Shahla Ismayil fortsätter sitt arbete med passion – trots att hot och hinder kantar vägen. På frågan om hon inte oroar sig för sin personliga säkerhet svarar hon att hon försöker att inte tänka på det:

– Om du gör det börjar du leva med rädsla. Rädda människor dör lite varje dag, de modiga bara en gång. Jag vill bara dö en gång.