”Som feminist kan jag aldrig acceptera traditionen med hemgift”

Kvinna till Kvinna stödjer Rwanda Women’s Network och deras ”Femdialogues”, en plats för öppna samtal kring kontroversiella och ibland känsliga frågor som rör kvinnors egenmakt.  Från början var hemgiften ett sätt för brudgummens familj att visa sin uppskattning genom en gåva till brudens släkt, ofta i form av en ko. En debatt i ”Femdialogues” handlar om vad hemgiften kommit att bli i dagens Rwanda.

– Jag kan förstå idén med hemgiften som en gåva och uppskattning familjer emellan, men idag handlar det om pengar. Kvinnor är människor och ska inte ingå i förhandlingar och affärsuppgörelser, säger kvinnorättsaktivisten Annette Mukiga.

Annette Mukiga menar att den kvinna som accepterar en överenskommelse om hemgift också säger ja till mäns överhöghet. Därför upprätthåller hela traditionen med hemgift diskrimineringen av kvinnor. Den bryter mot kvinnors rättigheter och måste stoppas.

Historikern Onesphore Ruhumuriza är av en annan åsikt och menar att hemgiften inte är något hinder för kvinnors jämställdhet och egenmakt så länge den förblir en gåva och en symbol för föreningen mellan två familjer, men att det blir fel när det istället handlar om stora mängder pengar.

Människorättsadvokaten Gatete Ruhumuriza Nyiringabo är inne på samma linje och anser att feminismen har missförstått hemgiften i den rwandiska kulturen. Den är ett tecken på kärlek och det har aldrig handlat om att betala för något.

Sylvie Nsanga, också kvinnorättsaktivist, menar att traditionen med hemgift drabbar både kvinnor och män. Kvinnor känner sig maktlösa och upplever sig tillhöra männen och de får svårare att lämna ett destruktivt förhållande. Män å andra sidan som inte kan betala hemgiften anses mindre värda och de har inga möjligheter att bilda familj.

– Själv tackade jag nej till hemgift när jag gifte mig. Som feminist kan jag aldrig acceptera den här traditionen, säger Sylvie Nsanga.