Swisha en gåva till 90 18 003 
Ett år har gått sedan talibanerna återtog kontrollen i Afghanistan. Övertagandet väckte farhågor om vad ett nytt talibanstyre skulle kunna innebära för landets kvinnor och flickor. I dag, ett år senare, är det tydligt att maktövertagandet krossat både drömmar och liv. Men i landet spirar också ett motstånd.
Det förra talibanstyret, som pågick mellan 1996 och 2001, innebar stora begränsningar av kvinnors och flickors rättigheter. Under de islamistiska fundamentalisternas styre förbjöds kvinnor och flickor i Afghanistan bland annat från att studera och att arbeta utanför hemmet. Kvinnor tvingades bära burka om de visade sig ute och fick inte umgås med män som inte tillhörde deras familjer. Bristande tillgång till mödravård och att kvinnor förbjöds att söka hjälp hos manliga läkare ledde också till en skenande mödradödlighet.
När talibanerna återtog kontrollen över Afghanistans huvudstad Kabul den 15 augusti 2021 väcktes rädslan hos många. Även om förändringen gått långsamt och starka kvinnofientliga attityder funnits kvar i det afghanska samhället hade flickor och kvinnor under de 20 år som gått fått tillbaka flera rättigheter, bland annat rätten till utbildning. Det nya talibanstyret skulle komma att innebära ett slut på denna utveckling.
Enligt en rapport från Amnesty har talibanerna sedan maktövertagandet för ett år sedan begränsat kvinnors rätt till utbildning och arbete och att röra sig fritt i samhället. Flickor och kvinnor har fängslats även för mindre överträdelser av den nya regimens regler. Fattigdom, hungersnöd och förbudet mot flickor att gå i skolan har lett till en ökning av antalet barnäktenskap och tvångsäktenskap. Talibanerna har även monterat ned skyddet och stödet för flickor och kvinnor som utsatts för genusbaserat våld.
Talibanstyret innebär också ett stort hot mot kvinnorättsaktivister och mot kvinnor som protesterar mot de nya begränsningarna. Det har blivit än farligare att kämpa för kvinnors rättigheter i Afghanistan, och utrymmet för kvinnor att engagera sig politiskt och kräva sina rättigheter har i princip försvunnit. I Amnestys rapport beskrivs det hur kvinnor som demonstrerat mot talibanernas nya regler fängslats, hotats och torterats.
Situationen för kvinnorättsförsvarare i Afghanistan speglar en generell utveckling, där utrymmet för kvinnorättsförsvarare minskar globalt. I Kvinna till Kvinnas rapport ”Solidarity is our only weapon” visar intervjuer med kvinnliga aktivister och journalister från 74 länder att hot, hat och trakasserier mot kvinnorörelsen har blivit mer eller mindre normaliserat. Hoten leder till en ökad försiktighet och riskerar att tysta kvinnorättsförsvarare. Det är oroande, då vi vet hur viktiga de är för att stärka kvinnors rättigheter och för den demokratiska utvecklingen i deras länder.
Men bland de flickor och kvinnor i Afghanistan som återvann flera av sina rättigheter efter att den förra talibanregimen föll och som hunnit både utbilda och organisera sig fortsätter motståndet att leva. FN:s enhet för kvinnors rättigheter rapporterar att kvinnor engagerar sig i civilsamhället för att kunna fortsätta tillhandahålla hälsovård och skydd för utsatta kvinnor.
Nyligen publicerade brittiska The Times delar av ett brev från en grupp afghanska tonårsflickor som undervisas i hemlighet hemma hos en kvinnlig lärare. Flickorna beskriver hur talibanerna under bara ett år förstört deras möjligheter och drömmar, och de vädjar till det internationella samfundet att inte glömma bort dem.
Nu måste omvärlden agera och lyssna till afghanska kvinnors och flickors röster.
Källa: Amnesty, UN Women, UN Population Fund, The Times.