Swisha en gåva till 90 18 003 Swish

Så kan kvinnors liv bli under ett nytt talibanstyre i Afghanistan

Efter att talibanerna nu intagit stad efter stad i Afghanistan och slutligen även fått kontrollen i Kabul 15 augusti, står det klart att landet återigen är i de islamistiska fundamentalisternas händer. För Afghanistans kvinnor och flickor innebär det här slutet på deras frihet och deras framtidsdrömmar.

Bild: Shutterstock
Bild: Shutterstock

Under de senaste dagarna har vi hört vittnesmål från olika kvinnor inifrån Afghanistan som berättar om paniken de känner eftersom de vet att deras liv inte kommer att vara sig likt från och med nu. De vet – och vi vet – att den 15 augusti 2021 var dagen då deras frihet försvann. De äldre kvinnorna vet det eftersom de genomlevde talibanstyret på 90-talet och de yngre kvinnorna vet det eftersom de har hört de fasansfulla berättelserna.

Under talibanstyret 1996–2001 fick afghanska kvinnor inte beblanda sig med män som inte var familj, de fick inte heller befinna sig ute utan en nära manlig släkting som ledsagare och de var tvungna att iklä sig burka när de lämnande hemmet. Under talibanstyret fick flickor och kvinnor inte heller gå i skolan, utbilda sig eller arbeta utanför hemmet. Om kvinnor bröt mot dessa regler kunde de straffas med fängelse, tortyr eller till och med dödsstraff. Under talibanstyret på 90-talet blev kvinnor ofta torterade med piskrapp eller avrättade genom offentlig stening. Under talibanernas styre uppmuntrades också barnäktenskap och den stora majoriteten av alla äktenskap var tvångsäktenskap.

Utöver dessa grava kränkningar av kvinnors och flickors rättigheter, innebar talibanernas styre även att kvinnor hälsa försämrades, eftersom kvinnor inte längre fick lov att gå till manliga läkare samtidigt som knappt några kvinnliga läkare och sjuksköterskor fick lov att arbeta . Detta påverkade till exempel mödradödligheten i Afghanistan som låg på 1600 dödsfall per 100 000 födslar när talibanstyret föll år 2001, en siffra som hade sjunkit till 638 dödsfall per 100 000 födslar 15 år senare.

Tjugo år sedan talibanstyret

Under de 20 år som gått sedan Afghanistan blev av med det förra talibanstyret har kvinnor och flickor i landet kunnat leva i större frihet. De har inte varit tvungna att bära burka eller ha en manlig ledsagare. Flickor har fått gå i skolan och unga kvinnor, framförallt de tillhörande medelklassen i städerna, har kunnat utbilda sig på universitet och kunnat arbeta även på höga poster inom samhället som politiker, advokater, domare, läkare, journalister och även som idrottare eller inom polisen och militären. Faktum är att hela 28 procent av Afghanistans riksdagsledamöter har varit kvinnor under de senaste åren . Attityderna till kvinnors rättigheter har varit svåra att förändra och i många områden har familjer fortsatt att gifta bort sina döttrar i unga år och inte låtit dem utbilda sig. De kvinnor som gjort karriär har ibland drabbats av samhällets missnöje, men möjligheterna har funnits där och de flickor och kvinnor som har kunnat utbilda sig har vant sig vid en viss frihet, vissa valmöjligheter och de har haft hopp om framtiden.

Men nu är allt detta som bortblåst och kvinnor och flickor kommer med största sannolikhet återigen att kastas tillbaka till ett liv i underkastelse utan tillgång till de mest basala mänskliga rättigheter.

Får inte lämna hemmen utan manlig ledsagare

Det finns talespersoner för talibanerna som har sagt att de kommer att fortsätta tillåta flickor att utbilda sig och kvinnor att yrkesarbeta. Men i många av de regioner som talibanerna intog först ser vi redan att kvinnor och flickor har förbjudits att gå till skolor och universitet och att de inte heller får lämna hemmen utan en manlig ledsagare och utan burka. Vi hör rapporter om att talibanerna i vissa städer går från dörr till dörr för att göra upp listor av flickor i giftasålder och i en intervju med BBC förklarar en nyinrättad talibandomare den nya straffskalan. Det är 100 piskslag om du har haft sex utan att vara gift och om du varit otrogen så ska du stenas till döds.

Från nyhetsrapporteringen förstår vi att flickor och kvinnor knappt går utanför dörren längre. De är livrädda för vad som kommer att hända dem om de lämnar hemmet och de har all anledning att vara skräckslagna.

Lästips