Att bygga fred bland rasmassorna: “Vi kommer att fortsätta – men jag måste överleva först”

Det här är inte första gången Abir Hajibrahim varit med om en jordbävning i sitt hemland Syrien. Men ingen av dem hade varit så här illa. Skalven verkade aldrig ta slut och gick att känna även i Libanon där hon bor just nu.

Medan marken skakade försökte Abir hålla kontakt med familj, vänner och kollegor i Syrien och Turkiet. Som medgrundare till Kvinna till Kvinnas syriska partner Mobaderoon visste hon att det fanns kollegor utspridda över drabbade områden.

– Vår personal drabbades hårt. Några av dem fick bo i sina bilar i tre eller fyra dagar. De hade inga säkra hus att gå till och ta skydd i. Det hände så plötsligt, säger Abir.

Att mobilisera mitt i en katastrof

Mobaderoon är en fredsbyggande organisation och består av ett nätverk av lokala organisationer runt om i Syrien som bland annat bedriver ledarskapsutbildningar för kvinnor och män. Arbetet bygger på lokala initiativ och syftar till att möta de utmaningar som finns i närområdet.

I krissituationer är civilsamhällesorganisationer oftast bland de första att reagera. De är snabba med att ställa om sina verksamheter och svara mot akuta behov. Detta var inget nytt för Abir, som har arbetat med fredsbyggande i det krigsdrabbade Syrien i många år.

Ändå kände hon att det som hände efter jordbävningen var extraordinärt.

– Människor som var rädda och skräckslagna lämnade allt för att kunna möta de akuta behoven. De var på frontlinjen för att rädda och hjälpa andra. Människor som själva lever i mycket svåra förhållanden och under mycket trauma som samtidigt känner ett ansvar för sina samhällen.

Några av Mobaderoons anställda och partners har förlorat kollegor och familjemedlemmar i samband med jordbävningen. Abir själv förlorade åtta medlemmar av sin storfamilj. Ändå fortsätter de sitt arbete.

­– Jag var inte säker på att de ens var i stånd att ge stöd till andra människor. Men det som hände var verkligen extraordinärt: de kunde mobilisera, komma samman och erbjuda viktiga tjänster, säger Abir.

Att ge psykiskt stöd

Men det är inte bara en otrolig styrka och motståndskraft som Abir upplever bland sina vänner och kollegor. Hon ser också hur trauma, förlust och en känsla av hjälplöshet kan påverka människors psykiska hälsa.

– Nu tror jag att de flesta av dem kollapsar, säger hon. När det sker en bombning eller en konflikt kan man åtminstone prata med vissa partier. Det kan finnas en vapenvila; man har möjlighet att prata till det internationella samfundet. Det finns åtgärder eller en process att följa. Vid en jordbävning finns det ingen att prata med. Så nu är situationen som värst när det gäller psykisk hälsa.

Att ge psykosocialt stöd till alla anställda har nu högsta prioritet för Mobaderoon. Genom att anställa en grupp av psykologer, både i och utanför de drabbade regionerna, vill organisationen ta itu med de olika psykiska hälsobehoven och ge så mycket stöd som möjligt till teamen.

En intersektionell humanitär respons

Effekterna av jordbävningen i Syrien förstärks av tolv års krigande. Med infrastrukturen redan skadad och en haltande ekonomi drabbades landet mitt i en redan pågående kris.

Detta påverkar hela befolkningen, men har lett till att kvinnor i Syrien är särskilt utsatta. Många av dem har förlorat sitt ekonomiska stödsystem, sina partners och har samtidigt barn att ta hand om. Kriser som denna förvärrar dessutom riskerna för kvinnor att utsättas för våld: i omedelbara efterdyningar av katastrofen har Mobaderoon redan sett en ökning av rapporterade incidenter av sexuellt och könsbaserat våld.

– Kvinnor måste beaktas i det här eftersom effekterna fördubblas för dem, säger en av Abirs kollegor på Mobaderoon.

– Vi måste prata om intersektionalitet. Kvinnor från lägre ekonomiska klasser är mer utsatta. Kvinnor från konservativa platser är mer utsatta. En del av dem fick inte ens hälso- och hygienkit för sin mens eftersom det anses vara en skamlig sak på många platser, fortsätter hon.

– Vi kallar dem för ”dignity kits”, tillägger Abir.

Stöd är avgörande

Finansiellt stöd är avgörande för organisationer som Mobaderoon under den här tiden. Pengarna behövs för att kunna fortsätta stödja personalen, både finansiellt och psykiskt. När jordbävningen först skedde aktiverade Kvinna till Kvinna en katastroffond för att stödja syriska partners. Mobaderoon är en av mottagarna som har fått finansiellt stöd.

Men Mobaderoon söker också vägledning för att anpassa sin strategi beroende på sammanhanget. Trots att behoven på plats mestadels är humanitära just nu, hoppas de kunna återuppta sin vanliga verksamhet så snart som möjligt.

– Vi vill inte gå tillbaka till ruta ett. Vi vill fortsätta och bygga vidare på det vi har gjort de senaste tio åren, säger Abir.

För Abir är det två känslor som varit starkast för denna tid: För det första, behovet av att helt enkelt överleva. Och för det andra, en glimt av inspiration – sprungen ur den solidaritet och mänsklighet som människor uppvisar i en förödande situation.

– Vi fortsätter – men jag måste överleva först.