Forskaren Maria Brock: ”Anti-genusrörelsen vinner stöd hos medelklassen”

Maria Brock är forskare i medie- och kommunikationsvetenskap på Södertörns högskola. Hon forskar bland annat om anti-genusrörelsens synlighet och kommunikation i medier.

Hur visar det sig konkret att anti-genusrörelsen har flyttat fram sina positioner i Sverige?

– Jag var med i en panel på Göteborgs Universitet i maj med feminister och genusforskare från Sverige och Norge. De flesta vittnade om ökade attacker från anti-genuskrafterna. De här åsikterna är på uppgång speciellt i den liberala medelklassen. Den stora allmänheten är ganska omedveten om att de här genus-fientliga åsikterna växer till.

Maria säger att många ifrågasätter var genusforskning får sin finansiering från och varför forskarna sysslar med detta när det är så mycket annat elände i världen.

– Hittills har det inte varit ok i Sverige att ifrågasätta jämställdheten, men sedan Sverigedemokraterna fick inflytande har det blivit mer accepterat att ställa frågan om genusstudier verkligen är vetenskap. Jag vet inget annat forskningsfält som blir ifrågasatt på det viset.

Ordet genus har blivit som en hundvissla för Sverigedemokraterna och för vissa journalister på högerkanten, som Ivar Arpi, säger Maria Brock. Måltavlan har då ofta varit transpersoners rättigheter och argumenten går ut på att transrörelsen skulle rikta in sig på att försöka omvända barn till att bli transsexuella, menar Brock.

– Sedan har Sverigedemokraterna motionerat i riksdagen om att genusforskningen inte borde få bidrag.

Vilka ämnen engagerar anti-genusrörelsen mest?

– De ger sig på hbtqi-rörelsen och deras relationer till barn; att drag-queens läser sagor. De spelar på de gamla fördomarna om grooming och pedofili och att det är farligt för barn att växa upp i hbtqi-sammanhang. Att en politiker som Björn Söder (SD) uttrycker de här åsikterna gör att det blir uppmärksammat i medierna och folk får uppfattningen att det är ok att känna såhär och dessutom säga det.

Maria pekar ut att aborträtten än så länge inte attackeras direkt i Sverige och det finns ett brett stöd för den. Men istället kommer vissa anti-genusgrupper med argument som att samhället i större utsträckning borde uppmuntra och stödja kvinnor att behålla sina barn.

Vilka risker ser du framöver?

– Transfrågan, speciellt när det kommer till barn och unga, riskerar att drabbas. Redan nu märker jag en rädsla hos föräldrar och lärare att göra fel. Läkare kan också tveka inför att remittera barn och unga till könsbekräftande behandling.

– Vem vet – kanske kommer det också att höjas röster för att förbjuda samkönade äktenskap, men här hoppas jag att den allmänna opinionen håller emot.

Maria tror att det finns en risk för att reproduktiva rättigheter kan hotas i Sverige. Kanske inte via lagstiftning men vårdpersonal kan kräva och få möjlighet att vägra utföra ingrepp som abort. Hon drar också slutsatsen att kulturkriget har kommit för att stanna.

– För att sammanfatta – jag tror ändå inte att det blir några snara förändringar i den svenska lagstiftningen, men det kommer att bli fler drabbningar mellan meningsmotståndare i offentligheten.