Flickfoster väljs bort i Armenien

Pressen på armeniska kvinnor att föda söner är så pass hög att flickfoster aborteras i allt större utsträckning. Att få en son är bland det viktigaste en kvinna kan bidra med i det armeniska samhället, vars traditioner genomsyras av konservativa och patriarkala värden – flickebarn värderas inte lika högt.

– Eftersom könsselektiva aborter inte är lagliga så är statistiken om dessa aborter bristfällig. Genom att jämföra antalet flickor och pojkar som föds kan dock experter se en oroande utveckling. Fördelningen mellan antalet födda flickor och pojkar har blivit skev, och det går 114 pojkar på 100 flickor, enligt en FN-rapport från 2012, och denna trend har fortsatt sedan dess, säger Elvira Meliksetyan, kommunikationschef på Women’s Resource Center.

För att hejda utvecklingen har den armeniska regeringen föreslagit ett förbud mot könsselektiva aborter.

– Vi på Women´s Resource Center tror dock inte att ett förbud är lösningen på problemet. Aborterna utförs till stor del illegalt, och då hjälper det inte med en lag. Det vi måste göra är att förändra mentaliteten hos människor. I Armenien värderas kvinnor lägre än män, och för att förändra det måste vi höja kvinnans status i samhället.

Women´s Resource Center försöker nå en så bred målgrupp som möjligt när de arbetar för att skapa opinion för kvinnors rättigheter och jämställdhet.

– Personligen är jag övertygad om att det krävs fler aktörer som engagerar sig, inte bara regeringen och de som redan idag kämpar för mänskliga rättigheter. Till exempel är konst- och kulturvärlden mycket viktig, den kan påverka människors sinnen och inställning på ett undermedvetet plan – vilket är nästan omöjligt att påverka genom opinionsbildning.

“Jag kallas för freak”

Jag träffar Elvira Meliksetyan i Georgien i slutet av 2015 då hon deltar I ett aktivistmöte arrangerat av bland andra Kvinna till Kvinna. Hon har rött hår och pigga ögon, talar snabbt och engagerat som om hon inte vill slösa bort tid. Hon uppskattar att få vara på en plats där hon kan släppa garden och dela sina erfarenheter och sin kunskap med andra aktivister.

– Hemma kallar de mig “freak” eftersom jag är aktivist och arbetar för kvinnors rättigheter. Så kallade “normala” kvinnor gifter sig, skaffar barn och tar hand om dem, vilket är normen och idealet. Här bland andra aktivister kan jag slappna av och känna mig normal. Det betyder mycket för mig.

Elvira Meliksetyan har varit anställd av Women’s Resource Center sedan 2012. För närvarande har organisationen 15 anställda och arbetar med frågor som rör bland annat sexuella övergrepp, våld i hemmet, sexuell och reproduktiv hälsa, fredsbyggande, feminism, egenmakt och jämställdhet.

Kommer Women’s Resource Center fokusera på något särskilt under 2016?

– Det finns fortfarande ingen lag som förbjuder våld i hemmet i Armenien, och vi kommer att driva opinionsbildning i frågan. Vi planerar också att sprida kunskap om kvinnors rättigheter på landsbygden, och vi har planerat in flera utbildningstillfällen och samarbeten med ungdomsorganisationer och andra ideella organisationer. Genom att stärka kvinnor och fortsätta driva frågan om kvinnors roll i samhället försöker vi påverka opinionen mot könsselektiva aborter.

Vad hoppas och drömmer du om inför 2016?

– Jag har stora ambitioner inför 2016! Jag har just hittat ett koncept där jag känner mig hemma som aktivist och feminist, det kallas Integrated Security och jag hoppas kunna hålla workshops i ämnet. Kortfattat handlar Integrated Security om hur kvinnorättsförsvarare i konfliktdrabbade områden kan stärka sin egen säkerhet och välmående, för att kunna och orka fortsätta med sin aktivism.

Under 2015 påbörjade Elvira Meliksetyan en kurs om samhällsomvandlingen i Thailand ur ett buddistiskt perspektiv, arrangerad av International Women’s Partnership for Peace and Justice. För att ytterligare fördjupa sig i ämnet planerar Elvira Meliksetyan att arbeta som volontär i Thailand i tre månader med fokus på att stärka flickor och kvinnor.

– I Thailand hoppas jag kunna fördjupa min kunskap om mindfulness, medkänsla och fred. Jag tror att dessa kunskaper kommer att hjälpa mig att stärka andra aktivister. Egenmakt, det vi kallar empowerment på engelska, är nyckeln till förändring, säger hon.

En bok om Armeniens kvinnor

Elvira Meliksetyan berättar också om en dröm hon har, nämligen att skriva en bok. Kanske blir 2016 året då idén blir verklighet.

– Under livets gång har jag mött många kvinnor med personliga och drabbande historier, som skulle ge en helt annan förståelse kring vad det innebär att vara kvinna i Armenien. Jag hoppas kunna samla alla dessa historier så att kvinnors röster och önskningar blir hörda, och deras drömmar synliga.

Ida Svedlund

2015