”Vi ville vara arga – vi ville inte bli vänner”

Året var 1993, Mira Vilušić var änka och letade efter mening i livet. Hon ville hitta ett sätt att vara till nytta. Tillsammans med 14 andra psykologer började hon på volontärbasis erbjuda traumabearbetning till utsatta kvinnor.

– Behovet var väldigt stort. Vi började jobba med individer, grupper, unga kvinnor och kvinnor, säger Mira.

I dag leder hon Horizonti, ett terapicenter som startade direkt efter kriget. Där får kvinnor tillgång till psykiskt stöd, och Horizonti håller även workshops kring genusbaserat våld, kvinnors rättigheter och unga kvinnors ledarskap.

Kvinna till Kvinna kom in bilden

År 1994 inleddes samtal mellan Horizonti och Kvinna till Kvinna – ett par år senare var samarbetet igång. Men det var inte enbart glada reaktioner.

Mira berättar hur Kvinna till Kvinna kom på idén att samla både nyinflyttade internflyktingar och kvinnor som bott länge i Tuzla. Tuzla var den stad som då fungerade som administrativt centrum för Federationen Bosnien och Hercegovina. Det var spänningar mellan grupperna, men de hade regelbundna aktiviteter som innebar besök hos varandra.

– I början var jag arg på Kvinna till Kvinna. Jag kände att ”vi vill vara arga, vi vill inte bli vänner”. På ett personligt plan var det smärtsamt och svårt, men efter ett tag började vi enas kring gemensamma frågor, berättar Mira.

Kvinnorättsförsvarare möts

År 2007 ordnade Kvinna till Kvinna ett utbyte, där kvinnorättsförsvarare från Bosnien-Hercegovina fick möjlighet att åka till DR Kongo för att utbyta erfarenheter kring sexuellt våld i konflikt med lokala aktivister där. Mira var en av de som åkte till DR Kongo, där gruppen bland annat träffade Nobelpristagaren Denis Mukwege. Utbytet betydde mycket för Mira.

– Det var det bästa som hänt i mitt liv. Jag kände att det faktiskt var möjligt att arbeta med de här frågorna.