Serbien präglas politiskt av växande nationalism, korruption och lågt förtroende för myndigheter. Många krigsförbrytare har maktpositioner, vilket gör landets krigsförflutna till ett känsligt ämne.
Spänningarna med grannländerna är fortsatt starka. Kosovo utropade självständighet 2008, men Serbien erkänner inte landet – något som bidrar till fortsatt politisk instabilitet mellan de två länderna.
Traditionella värderingar i samhället leder till diskriminering av kvinnor – politiskt, ekonomiskt och socialt. Minoritetsgrupper som romska kvinnor och kvinnor med funktionsnedsättning är särskilt utsatta.
I detta sammanhang får kvinnors rättigheter lite utrymme.
Könsbaserat våld är ett utbrett problem. Upp till varannan kvinna i Serbien har utsatts för någon form av våld i hemmet. Varje år sker ett stort antal kvinnomord, ofta där gärningspersonen är en nuvarande eller före detta manlig partner. Stödet till utsatta och överlevare är allvarligt underfinansierat – även de stödinsatser som krävs enligt internationella konventioner. I praktiken tillhandahålls hjälpen främst av kvinnorättsorganisationer.
På papperet har Serbien flera lagar mot diskriminering, däribland en progressiv lag om förebyggande av våld i nära relationer. Men i praktiken implementeras få av dessa lagar fullt ut, och förövare går ofta ostraffade.
När kvinnorättsorganisationer höjer rösten möter de hårt motstånd. Särskilt när de kräver ansvar för Serbiens roll i Jugoslavienkrigen eller erkännande av Kosovos självständighet riskerar aktivister trakasserier – eller till och med våld.
Vårt arbete i Serbien drivs från vårt regionala kontor i Sarajevo.
