“Jag vaknade av ljudet från bombningar”

Som tonåring upplevde Lejla Somun, Grants Manager på Kvinna till Kvinna, diskrimineringen av kvinnor i konfliktdrabbade länder på nära håll. Hon föddes i Sarajevo som nu ligger i Bosnien och Hercegovina, men som vid den tiden var en del av Jugoslavien.

Bombningar i Bagdad

År 1980 arbetade Lejlas pappa för den jugoslaviska regeringen och tog med sig familjen till Bagdad i Irak.

– Den första erfarenheten jag hade av krig var från Bagdad, i början av Irak-Iran-kriget. Iranska MiG-21 bombade Bagdad i slutet av september det året, säger Lejla.

Hon fortsätter:

– Jag vaknade av ljudet av bombningar, ovanligt nog satt min pappa vid fotändan av min säng, och när han såg mig vakna pekade han mot de stora fönstren och sa ’Det där är fåglar, bara några stora fåglar.’

Vid den tiden var Lejla bara tretton år gammal men kunde se att hennes pappa var mycket upprörd. Det var omöjligt att de stora planen skulle kunna förväxlas med fåglar. Senare i livet skulle hon finna det intressant hur män och pojkar ofta försöker ’skydda’ kvinnor och flickor från konflikter, samtidigt som de undanhåller information och ljuger för dem. Detta, tillsammans med en annan upplevelse i Bagdad, skulle stanna hos Lejla under en lång tid framöver.

– Vi var några familjer som stod uppe på hustaket och tittade på luftvärnsrobotar som sköt genom natthimlen. Det verkade som om det var lättare att uthärda ljudet av konflikten om man kunde se den. En vän lutade sig fram och sa till mig: ’Titta hur spektakulärt, sådana fyrverkerier skulle man önska sig till sitt bröllop!’

Lejla och hennes familj stannade kvar i Bagdad i ytterligare några veckor innan de evakuerades till Jugoslavien.

Besök i ett flyktingläger i Kroatien

När kvinnors röster inte hörs, är det inte bara deras intressen som kommer i skymundan, utan även deras värdefulla kunskaper, kreativitet och motståndskraft går förlorade. Lejla blev medveten om hur allvarligt detta är när hon besökte ett flyktingläger i Kroatien i början på 1990-talet. Där såg hon tydligt hur kvinnors röster inte fick möjlighet att höras och därmed blir osynliga i historien, politiken och i beslut som påverkar deras liv.

Vid den tiden var hon 24 år gammal och arbetade för en internationell humanitär organisation. Hon följde med ett team som besökte lägret för att bedöma nivån på det humanitära biståndet som nådde fram och för att fastställa levnadsförhållandena i lägret. Lejla var den enda kvinnan i teamet, och när de kom in i lägret, samlades många kvinnor snabbt runt henne och ledde henne bort.

– De frågade mig om jag hade några mensskydd eller om jag kunde få tag i några bindor och underkläder åt dem. De förklarade att de humanitära biståndspaketen innehöll några hygienprodukter som tvål, schampo, tandkräm och tvättmedel, men aldrig mensskydd. När de fick begagnade kläder erbjöd ingen sig någonsin att köpa underkläder åt dem, säger Lejla.

Personer på flykt

Erfarenhet och forskning visar att ”fördrivna personer och flyktingar ofta är de bortglömda offren för krig. Det faktum att majoriteten av flyktingarna världen över är kvinnor med sina beroende barn bidrar till denna försummelse.” (Källa: Gilliland, M. 1995). ”Livet i ett flyktingläger påverkar i sig könsroller och relationer; gamla roller blir svåra eller omöjliga att uppfylla. Flyktingarna måste anpassa sig till nya mönster i det dagliga livet, och nya relationer med familjemedlemmar och andra både i lägren och i den lokala gemenskapen. De har också förlorat arbete som gav mening åt deras liv och roller som gav dem identitet och syfte.”

Utöver att behöva anpassa sig till dessa enorma förändringar, lär de sig att leva med bristen på saker, inklusive grundläggande hygienprodukter för mens.

– Jag lärde mig senare att många andra aspekter av livet i ett flyktingläger kan påverka säkerheten för kvinnor och flickor. Till exempel kan könsbaserat våld minska avsevärt om det finns noggrann planering för var toaletter och andra viktiga serviceställen för kvinnor och flickor är placerade, samt om tillräcklig belysning säkerställs i hela lägret, säger Lejla.

Kvinnorättsorganisationer – vägen till jämställdhet

Lejla arbetade i många år som konsult inom mänskliga rättigheter, inklusive genusintegrering, men fann sin nisch hos Kvinna till Kvinna. Arbetet här har gett henne trygghet i att det finns program som verkligen bidrar till att uppnå jämställdhet. Genom att stödja kvinnorättsorganisationer via nätverk, bidrag och kapacitetsutveckling, med starkt lokalt ägande, kan en verklig skillnad göras i kvinnors vardag.

Se Lejlas föreläsning om kvinnors roll i krig och konflikt: