Duktiga storasystrar riskerar att gå in i väggen

Döttrar i familjer med migrationsbakgrund kan få bära ett tungt ansvar. Fayoo Kassim som går Kvinna till Kvinnas ledarskapsutbildning gör en film för att sätta ljus på problemet.

Gardinerna är fördragna i lägenheten i en förort till Göteborg. Därinne lyser ett par filmlampor, annars är det koncentration och tystnad. Ute i köket arrangerar scenografen Safiya Marmoucha frukostbordet för nästa tagning. Bakom kameran är Emma Kader beredd när regissören, tillika manusförfattaren Fayoo Kassim räknar ner och startar tagningen. Oméya Simbizi som spelar storasystern Sara kommer allvarstyngd in i rummet. I scenen ska hon förbereda sig för morgonbönen. Det behövs ett par tagningar innan Fayoo är nöjd. Det här är första gången hon gör en hel film.

– Det var mycket roligare än jag trodde. Jag har hållit på med mitt projekt inom ledarskapsutbildningen en stor del av sommaren och det har verkligen fått mig att växa.

Storasyster-traumat

Filmen ”Storasyster” handlar om den äldsta dotterns tunga ansvar i familjen och att hennes egna behov glöms bort. Det som Fayoo kallar ”storasyster-traumat” men som kan gälla vilken dotter som helst i syskonskaran.

– Jag kan prata utifrån mig själv. Jag är äldsta dottern till två föräldrar med etiopisk bakgrund. Jag har fyra yngre syskon, två systrar och två bröder. Jag har behövt agera terapeut, rådgivare, lärare, tolk och det är en gemensam nämnare som många tjejer känner igen sig i, oavsett påbrå.

I filmen vaknar Sara av ett oroande telefonsamtal. Sedan får hon tackla en rad utmaningar under dagen. Till slut rinner bägaren över. En berättarröst ger luft åt Saras känslor och tankar. Själv är hon stum, filmen är utan repliker.

– Storasystrar utsätts för höga, orimliga krav. De är den gruppen som lider mest av prestationsångest och det är därifrån Duktiga Flickan-komplexet kommer. Den här bilden är ännu mer påtaglig för rasifierade, alltså svarta kvinnor som drabbas av minoritetsstress och generationstrauman. De har en tendens att gå in i väggen mer, säger Fayoo.

Hon menar att filmen är till för alla, men kanske främst föräldrar som medvetet eller omedvetet trycker på det här ansvaret på sina barn utan att mena något illa. Hon vill också väcka tanken om hur alla runt de duktiga storasystrarna kan stötta gruppen och den emotionella påfrestningen de bär på.

– Jag hoppas på att ändra bilden av storasystrar, att det inte ska ställas så stora krav på dem. Föräldrarna är inte bovarna i det här, de gör bara samma sak som generationerna bakåt alltid har gjort. Jag vet inte om det är en kulturfråga eller en migrationsfråga. Det finns en komponent av migrationsstress i detta också. Oavsett orsak så är det ett problem. Vi behöver alla hjälp att bryta normerna.

Filmen tar två dagar att spela in och är i färdigt skick tänkt att vara runt en halvtimme. Den ska visas i Göteborg i senare delen av november och kanske läggs den också upp på YouTube.

Var det svårt eller lätt att göra film?

– Det svåra var att matcha visionen med verkligheten, men det blev ändå bra nära. Det behövdes också fler tagningar än vad jag trodde från början, men jag har lärt mig jättemycket, säger Fayoo.