Civilsamhällets handlingsutrymme i Nordmakedonien har på senare tid blivit kraftigt begränsat. Samhället präglas av partipolitisk polarisering och återkommande spänningar mellan olika etniska grupper. Samtidigt har kvinnors organisering lett till konkreta framsteg – bland annat en vallag som kräver att minst 40 procent av parlamentsledamöterna ska vara kvinnor. Kvinnorörelsen har länge arbetat över etniska gränser och gör det än i dag. Ett av deras huvudmål är att öka kvinnors politiska deltagande, då män fortfarande är i majoritet på ledarskapspositioner inom de politiska partierna.

Många kvinnor röstar inte alls, och på kommunal nivå är endast 2 av landets 81 borgmästare kvinnor – det motsvarar enbart 2,5 procent av alla borgmästarposter, vilket placerar Nordmakedonien bland Europas sämsta länder när det gäller kvinnlig representation i lokalpolitik. Samtidigt har vissa framsteg gjorts: en könskvot garanterar nu att 40 procent av platserna i parlamentet reserveras för det underrepresenterade könet. År 2024 ökade antalet kvinnliga ledamöter i parlamentet från 43 till 47 av totalt 120. Samtidigt minskade antalet kvinnliga ministrar från fem till tre – en nedgång till endast 12,5 procent kvinnlig representation i regeringen, trots att antalet ministerposter ökat från 21 till 24. Det visar på en tydlig tillbakagång för jämställdheten på nationell nivå.

Kvinnorättsorganisationer fyller luckor i lagstiftningen

I mars 2019 antog parlamentet en antidiskrimineringslag som även skyddar mot diskriminering baserat på kön, könsidentitet och sexuell läggning – efter starka påtryckningar från civilsamhället, inklusive flera av Kvinna till Kvinnas partnerorganisationer.

Det finns ingen övergripande lag om jämställdhet i Nordmakedonien, men vissa lagar innehåller formuleringar om jämställdhet. Dessa är dock ofta resurslösa och implementeras sällan i praktiken. I stället förväntas ofta civilsamhället fylla detta tomrum. Könsbaserat våld är ett omfattande problem. Trots en lag som syftar till att förebygga och skydda mot våld mot kvinnor och våld i hemmet, är skyddsåtgärderna otillräckliga. En av tre kvinnor utsätts någon gång under livet för sexuella trakasserier från femton års ålder och uppåt – men få vågar anmäla och det offentliga stödet till utsatta är svagt. Som i många andra delar av Västra Balkan är det lokala kvinnorättsorganisationer som erbjuder stöd, skydd och hjälp till kvinnor som utsatts för våld.

Fattigdom, arbetslöshet och diskriminering

Upp till en tredjedel av befolkningen lever i fattigdom och arbetslösheten är hög. Arbetsrätten förbjuder diskriminering baserat på kön, men det stora lönegapet mellan kvinnor och män visar att lagen inte efterlevs i praktiken. Homofobin är utbredd. I skolböcker – till och med på universitetsnivå – beskrivs homosexualitet fortfarande som en ”sjukdom” eller ”sexuell avvikelse”. Enligt en studie från Världsbanken 2018 är Nordmakedonien ett av de minst accepterande länderna för hbtqi-personer i hela Västra Balkan. Gruppen fortsätter att vara en av de mest utsatta i landet.

Särskilt utsatta: kvinnor ur minoritetsgrupper

Tillgången till vård är ett annat orosmoment – särskilt när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa. Traditionella normer påverkar hur frågorna hanteras. Romska kvinnor drabbas särskilt hårt och löper högst risk att nekas vård eftersom de, enligt Minority Rights Group International, möter både fysiska och ekonomiska hinder när de försöker få tillgång till gynekologisk vård.