Liberias historia är fylld med våld och väpnade konflikter. Landets kvinnorörelse har spelat en viktig roll i upprättandet av fred, speciellt 2003 då de bidrog till att få stopp på det andra inbördeskriget. I en kontext där många varit snabba med att ta till vapen utmärkte sig rörelsen genom sin vägran att ta till våld.

Sexuellt våld under krig

Inbördeskriget i Liberia, som pågick under två etapper från 1990–2003, dödade upp till 250 000 människor och fördrev miljoner människor på flykt. Många kvinnor utsattes för sexuellt utnyttjande, övergrepp och tortyr om de vägrade att ge det som rebellerna krävde.

WHO rapporterar att under de 14 åren som konflikten pågick var förekomsten av våldtäkter hög bland kvinnor och flickor. Det uppskattas att mellan 61,4 och 77,4 % av Liberias kvinnor och flickor våldtogs under kriget.

Kvinnors politiska deltagande

En betydande symbol för liberianska kvinnors egenmakt och självständighet var när Ellen Johnson-Sirleaf valdes till Liberias, och Afrikas, första demokratiskt valda kvinnliga president. Trots denna positiva utveckling kvarstår den strukturella ojämlikheten i landet.

Kvinnors representation inom politiken är fortfarande låg. 84 % av platserna inom den lagstiftande församlingen innehas av män medan kvinnor utgör mindre än 11 % av de 103 platserna. Många kvinnor kämpar för att komma in på arbetsmarknaden eller att få ta lån. De hålls ofta tillbaka av analfabetism och brist på utbildning, vilket gör att de fastnar i extrem fattigdom.

Våld mot kvinnor

Könsbaserat våld är utbrett i samhället – allt från våldtäkt och övergrepp i hemmet till skadliga traditionella metoder som kvinnlig könsstympning. I teorin har Liberia lagar för att skydda kvinnors rättigheter, inklusive en nationell handlingsplan för FN:s säkerhetsrådsresolution 1325. Men eftersom de flesta av dessa lagar inte implementeras, har de gjort liten skillnad i kvinnors dagliga liv.