Västmedia har tröttnat på Syrien och skriver inget om striderna i landet längre. Men människor dör fortfarande i bombningarna, speciellt i den nordvästra provinsen Idlib. Läget i Syrien är en utdragen humanitär kris där invånarna lider svårt – speciellt kvinnorna och barnen.
Maria Al Abdeh från Kvinna till Kvinnas partnerorganisation Women Now for Development är trött och uppgiven. När vi träffas i december 2021 är hon på blixtbesök i Stockholm för att prata om rättsläget för kvinnorna i Syrien där kriget nu går in på sitt elfte år. Assadregimen har huvuddelen av landet i sitt grepp, men kurdiska och turkiska styrkor och även den islamistiska Al Nusra-fronten, kontrollerar delar av norra Syrien.
– Sedan ett par år råder det ett officiellt eldupphör så situationen är något lugnare men landet ligger fortfarande i ruiner. Vi har vädjat till EU att inte stötta Assadregimen med pengar för att bygga upp Syrien igen. Regimen använder återuppbyggnad som ett svepskäl för att flytta befolkningsgrupper från ett område till ett annat, så kallad ”Demographic engineering”. De tar land från vissa och ger till andra, säger Maria som själv lever i exil sedan flera år tillbaka.
Mer än 100 000 syrier har försvunnit under krigsåren, förutom de 350 000 som FN uppskattar har dödats. Ett stort problem i det kaos som fortfarande råder är att kvinnor ofta saknar giltiga dokument. Om kvinnan varit gift och mannen försvunnit i kriget – men inte är dödförklarad – så kan hon inte ”bevisa” att hon är änka.
Äktenskapsdokumenten upphör efter ett tag att vara giltiga, kvinnan får inte ut något arv och barnen registreras inte på den försvunne fadern utan på någon annan manlig släkting. Många syrier är också internflyktingar och har svårt att hävda sina rättigheter i områden där de inte är folkbokförda.
De barn som har fötts under krigets kaos saknar också alla former av legala dokument vilket gör att de varken kan få vård eller gå i skolan. Många syriska flyktingbarn som är kvar i närliggande länder som Libanon, Turkiet och Jordanien har heller inte gått i skolan på ett decennium.
– Hur kommer det att gå när barn växer upp i ett laglöst land, i fattigdom, utan utbildning? Det är en fantastisk grogrund för nya våldsamma rörelser som IS/Daesh. Den syriska regimen har krattat för framtida terrorism, säger Maria.
– De kvinnor som fortfarande kämpar för detta är beundransvärt modiga. Det är riskabelt att prata om kvinnors rättigheter i Syrien som läget ser ut nu. De som öppet framför sina krav utsätter sig för stora risker, säger Maria och tillägger att en del kvinnor försöker sig på nya vägar att diskutera med patriarkatet, som att till exempel använda argument från Sharia-lagarna för att visa på kvinnors rättigheter.
Hon berättar också att arbetet mot våld mot kvinnor är väldigt begränsat. Att det finns så mycket vapen i omlopp i Syrien drabbar kvinnorna som redan är ekonomiskt, rättsligt och psykiskt sårbara. Kvinnors akuta ekonomiska situation står för många mer i fokus än arbetet mot våld.
– Människorna måste anpassa sig till ett samhälle där regimen har försökt ta livet av dem och väpnade miliser ständigt plågar dem. Humanitärt är det uselt rakt igenom.
Som ledare för en syrisk kvinnorättsorganisation som verkar både i och utanför landet, försöker Maria hela tiden hitta vägar för att stödja kvinnorna inne i Syrien. Det är ofta för farligt för kvinnorättsförsvararna inne i Syrien att ha direkt kontakt med varandra.
– Då är det lättare för dem att ta hjälp av oss utanför för dels kommunicera, dels hitta till exempel finansiering för ett skyddat boende. Samtidigt är det en utmaning för oss att få in pengar i landet. Bankerna vägrar och hänvisar till anti-terroristlagar och sanktioner, säger Maria.
I Europa pågår flera rättegångar om krigsbrott och brott mot mänskligheten som har skett under konflikten i Syrien. Ett exempel är ett fall som prövas i Tyskland som handlar om brott som den syriska regimen kan ha gjort sig skyldig till, som attacker med kemiska stridsmedel mot civila.
– Tyvärr söker kvinnor mer sällan rättvisa för krigsbrott begångna mot dem, inte ens i Europa där möjligheten finns. Jag tror att det är för att de har så mycket annat att kämpa emot. Kvinnor har normaliserat våldet mot dem själva, berättar Maria.
Maria berättar att hon ofta känner sig modfälld om Syriens framtid. Pandemin har förvärrat läget och finansieringen från det internationella samfundet till det syriska civilsamhället har uteblivit.
– Det är fruktansvärt, allt som vi har förlorat det senaste årtiondet! Den unga generationen riskerade allt för frihet och demokrati. De flesta syrier har glömt bort att revolutionen i vårt land startade med att män och kvinnor gick sida vid sida i protesterna. I dag har vi förlorat den solidariteten. Oppositionen är till och med emot mänskliga rättigheter, precis som regimen! Kriget har fördjupat både patriarkatet och korruptionen.
Men de unga är också det enda hoppet framåt, menar hon:
– Nästa generation finns ju. Jag tror på dem! Och jag tror på de syriska kvinnorna. Alla diktatorer faller förr eller senare. Se på Irak! När det händer måste vi vara förberedda. Vi får inte tappa hoppet.