Så påverkar covid-19 vårt arbete

Kvinna till Kvinnas verksamhet bygger i hög grad på att kvinnor i konfliktdrabbade regioner möts, nätverkar och lär av varandra – såväl inom länder som över landsgränser. ­I takt med att gränser stängs och utegångsförbud införs blir arbetet för kvinnors rättigheter allt svårare.

Påverkas kvinnor på något annat sätt än män i den krissituation som coronaviruset för med sig?

– Ja, kvinnor påverkas generellt hårdare av kriser än män. Dels ökar våldet mot kvinnor i samhällen under stress, dels arbetar kvinnor oftare i vårdyrken som belastas hårt under en sådan här epidemi. Samtidigt förväntas kvinnor ta hand om både behövande äldre och barn som är hemma från skolan. Kvinnor är också oftare fattigare än män, och drabbas därför värre av lågkonjunkturer, säger Petra Tötterman Andorff.

Hur påverkar pandemin Kvinna till Kvinnas verksamhet?

– På nästan alla våra kontor runt om i världen, inklusive huvudkontoret i Stockholm, så arbetar personalen hemifrån, antingen som säkerhetsåtgärd eller för att det är ett påbud från myndigheter. I många länder har dessutom skolorna stängts vilket påverkar vår personals möjligheter att arbeta heltid, och därmed deras möjlighet att ha nära kontakt med våra partnerorganisationer.

Kvinna till Kvinna har över hundra partnerorganisationer i fyra konfliktdrabbade regioner. Kan du säga något generellt kring hur de påverkas av coronaviruset?

– Våra partnerorganisationer är oroliga för att deras arbete kommer att påverkas avsevärt och på lång sikt, och de oroar sig även över hur deras samhällen kommer att påverkas. Det är ännu för tidigt för oss att ha en komplett överblick över hur våra partners möter utmaningarna med viruset. Läget varierar mycket från land till land. Många länder har infört restriktioner vad gäller hur många människor som får träffas i grupp och det påverkar både våra partners och vår lokala personal, inte minst vad gäller möjligheter att hålla utbildningar. Restriktioner vad gäller hur invånare får röra sig utomhus har också direkta konsekvenser för våra partners eftersom många driver stödcenter och har uppsökande verksamhet.

Kan du ge något konkret exempel på hur en partnerorganisation påverkas?

– I Serbien, till exempel, råder utegångsförbud under vissa tider på dygnet. Det gör att våra partnerorganisationer inte kan ta sig till sina lokaler och bemanna stödtelefonlinjer som vanligt. Istället tar de nu i större utsträckning än tidigare emot samtal från våldsutsatta kvinnor på sina mobiler, vilket gör att de får samtal dygnet runt, men också att de kan ge omedelbar respons och stöd. De kan även snabbt slussa kvinnor vidare, till exempel till polisen. I Serbien, liksom i flera andra länder där vi har verksamhet, jobbar även våra partners med att nya, kreativa lösningar för att nå ut med information, till exempel genom sociala medier.

Hur mycket hjälp är digitala lösningar i arbetet för kvinnors rättigheter?

– Många av våra partnerorganisationer jobbar i nära kontakt med de kvinnor de hjälper, som på skyddade boenden, och då är digitala lösningar av begränsad betydelse. Men inom andra områden, till exempel när det gäller att hålla möten och liknande, då är digitala lösningar viktiga och vi jobbar för att ta fram fler digitala hjälpmedel för såväl vår egen personal som partnerorganisationer. Tyvärr har inte alla länder där vi arbetar tillgång till stabil uppkoppling. I vissa länder är heller inte digitala lösningar möjliga på grund av säkerhetsskäl, det är helt enkelt för farligt att dela information digitalt.

Har Kvinna till Kvinna någon tidigare erfarenhet av smittor liknande coronaviruset?

– Ja, senast i Liberia under Ebolaepidemin 2014–2015 då vi var en av få internationella organisationer som valde att stanna kvar i landet. Ebolaepidemin slog hårt mot kvinnorna eftersom många av dem vårdade sjuka i hemmet. Som organisation spelade vi då en viktig roll i att sprida information och bedriva upplysningskampanjer riktade till just kvinnor.

På sikt, hur riskerar arbetet för kvinnors rättigheter att påverkas till följd av coronaviruset?

– En farhåga är att vissa stater och politiker nu tar tillfället i akt att begränsa mänskliga rättigheter i skuggan av covid-19. Det kan vi aldrig acceptera. Vi kommer att fortsätta att granska och ifrågasätta makthavares beslut. Under det närmaste kvartalet skulle vi på Kvinna till Kvinna ha deltagit på flera internationella konferenser om kvinnors rättigheter som nu ställts in eller skjutits på framtiden. Det är problematiskt, men vi kommer vi fortsätta vårt arbete för jämställdhet och demokrati så gott vi kan. Ekonomiskt är det ännu svårt att överblicka hur vi som organisation påverkas. Vi hoppas att människor fortsätter att ge gåvor och stötta arbetet för kvinnors rättigheter trots krisen. Nu behöver vi vara solidariska över landsgränser, säger Petra Tötterman Andorff.