Mariam i Gaza: “Kriget är alltid närvarande”

Det var i början av maj, under de sista dagarna av Ramadan, som attackerna började. Mariam och hennes familj bakade kakor inför eid al-fitr – festen som avslutar fastemånaden. Då kom nyheten att hennes kusin hade dött.

– Han var 30 år gammal och hade tre barn. Det kom som en total chock, berättar hon.

Först trodde Mariam att attackerna bara skulle pågå några dagarna. Trots allt var det inte första gången som det utbröt stridigheter kring Gaza. Men den här gången upphörde inte bombningarna. I stället eskalerade våldsamheterna till ytterligare ett krig, det värsta på flera år.

Flykten hemifrån

Sent på kvällen, dag två in på attackerna, hördes höga ljud från gatan. Mariam öppnade dörren och såg hela grannskapet bege sig till den västra sidan av Gazaremsan.

– Vårt bostadsområde har blivit förstört tidigare, det var därför folk gav sig av. Men jag ville inte gå, inte förrän min man och jag insåg att vi inte kunde stanna kvar helt ensamma, berättar Mariam.

De bestämde sig för att bege sig till Mariams familjehem på den västra sidan.

– När jag väl kom dit förstod jag att hela min familj var på flykt. Sedan började ett luftangrepp nära oss. Dörren och fönstren stod öppna och damm svepte in. Vi var säkert 20–30 kvinnor och barn, alla i ett och samma kök. Ett litet kök. Det var verkligen en fruktansvärd natt, säger Mariam.

När hon gick ut dagen därpå såg hon att gatan utanför var helt förstörd.

– Jag kunde inte föreställa mig vad som hade hänt om vi kommit fram bara tio minuter senare, säger Mariam.

Som viktigast vid kris

Mariam arbetar på kvinnorättsorganisationen Aisha Association for Woman and Child Protection som är en av Kvinna till Kvinnas partnerorganisationer i Gaza. Organisationen arbetar främst med att stötta kvinnor som utsatts för våld. Under kriser drabbas kvinnor ofta hårt och Mariam och hennes kollegor kände att deras arbete behövdes än mer.

– Vi var otrygga och oskyddade, planerna som hade gjorts för att säkerställa det humanitära arbetet fungerade inte, säger hon.

Medan attackerna fortfarande pågick började personalen på Aisha, med risk för sin egen säkerhet, dela ut kuddar och mattor till människor som flytt.

Hopplöshet och förtvivlan

Att fortsätta jobbet mitt under pågående krig var svårt.

– Man försöker låtsas som att det inte pågår bombattacker. Men det går inte, säger Mariam.

För henne var det också annorlunda den här gången, på ett mer personligt plan. Nu hade hon blivit mamma och hennes son var bara två och ett halvt år gammal. Skakandes satt han i hennes knä med händerna över öronen för att stänga ute ljudet av bomberna. Mariam kände en våg av hopplöshet:

– Jag tänkte hela tiden: ”Den här gången överlevde vi. Men hur blir det nästa gång?”

Kriget som ständig följeslagare

Efter mer än tio dagars stridigheter kom slutligen eldupphöret den 20 maj. Sedan dess har kvinnorättsorganisationer som Aisha försökt återuppta sin vanliga verksamhet, med extra resurser till psykologiskt stöd. Det har dock varit svårt.

– Hur ska vi kunna prata om människors psykiska mående när de fortfarande inte har tillgång till hälsovård och mediciner, eller när deras hem har blivit förstörda? undrar Mariam.

Kriget är alltid närvarade när Mariam umgås med sina vänner och sin familj.

– Här i Gaza kan vi inte ha en enda middag tillsammans utan att någon nämner kriget. Om det inte är kriget 2021, så är det 2014, 2012 eller 2008 … De hänger alla ihop. Trots att vi pratar om det hela tiden, känns det som att vi fortfarande behöver prata mer, säger hon.

– På ett sätt är vi alltid redo. Men jag tror också att vi aldrig kommer att vänja oss vid de här attackerna. Vi vill bara vara, och leva som, människor.

Kvinna till Kvinna har arbetat för kvinnors rättigheter sedan 1993. Tillsammans med över 100 partnerorganisationer arbetar vi på plats i områden drabbade av krig och konflikt för att uppnå hållbar fred genom att stärka kvinnors inflytande och makt. Vi har arbetat i Palestina sedan 2001. Lär dig mer om vårt arbete i Mellanöstern