Kvinnor har genom historien ofta stängts ute från de rum där beslut fattas. Här lyfter vi några exempel på kvinnor som, trots sin tids normer, tog plats i politiken och därmed förändrade bilden av vem som kan inneha makt.

Att en kvinna når en maktposition innebär i sig inte att hon arbetar för kvinnors rättigheter. Det är heller ingen garanti för jämställdhet eller fred. Flera av de politiska ledare som lyfts nedan är kontroversiella och har kritiserats för sin politik, ibland med långtgående konsekvenser. Att kvinnor tar plats på ledande poster är samtidigt viktiga steg för att bredda representationen och bilden av vem som kan inneha politisk makt.
När kvinnor för första gången fick rösta och kandidera i valet 1921 valdes fem kvinnor in i riksdagen. De tillträdde sina mandat 1922 och bröt därmed en formell barriär i svensk demokrati.
Kerstin Hesselgren, riksdagsledamot, oberoende (1922–1934, 1938–1944)
Kerstin Hesselgren blev den första kvinnan i riksdagens första kammare och arbetade för arbetsmiljö, hälsa och sociala reformer.
Elisabeth Tamm, riksdagsledamot, Liberala samlingspartiet (1922–1924)
Elisabeth Tamm engagerade sig i sociala reformer och kvinnors politiska rättigheter och var en viktig röst i jordfrågan. Hon var även med och grundade Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad.
Agda Östlund, riksdagsledamot, Socialdemokraterna (1922–1940)
Agda Östlund kämpade för bättre arbetsvillkor och ekonomisk trygghet för kvinnor och var en stark röst för sociala reformer.
Nelly Thüring, riksdagsledamot, Socialdemokraterna (1922–1928)
Nelly Thüring arbetade i riksdagen med frågor som rörde kvinnors ekonomiska villkor, sociala reformer och internationellt fredsarbete.
Bertha Wellin, riksdagsledamot, Lantmanna- och borgarepartiet (1922–1936)
Bertha Wellin, sjuksköterska och politiker, arbetade för bättre villkor inom vård och omsorg och blev en tidig talesperson för sjuksköterskors arbetsmiljö.
Elin Wägner, författare och opinionsbildare
Elin Wägner var en av Sveriges viktigaste rösträtts- och fredsföreträdare. Genom sitt författarskap och som ledande röst i Fogelstadgruppen drev hon frågor om kvinnors politiska rättigheter, demokrati och fred.
Birgitta Dahl, riksdagsledamot, Socialdemokraterna (1969–2002)
Birgitta Dahl var en central aktör i utvecklingen av svensk jämställdhetspolitik. Hon arbetade bland annat för utbyggd barnomsorg, reformer som stärkte kvinnors vardagsfrihet och för att mäns våld mot kvinnor skulle tas på allvar i lag och praktik.
Karin Söder, utrikesminister och partiledare, Centerpartiet (1976–1981, 1985–1987)
Karin Söder var Sveriges första kvinnliga utrikesminister och den första kvinnan att leda ett riksdagsparti. Som minister drev hon frågor om fred, socialpolitik samt stöd till barnfamiljer och utsatta grupper.
Sirimavo Bandaranaike (Sri Lanka, premiärminister 1960–1965, 1970–1977, 1994–2000)
Sirimavo Bandaranaike blev världens första kvinnliga premiärminister och styrde Sri Lanka genom perioder av ekonomisk kris och politiska omvälvningar.
Indira Gandhi (Indien, premiärminister 1966–1977, 1980–1984)
Indira Gandhi var Indiens första kvinnliga premiärminister. Hennes tid vid makten är historiskt betydelsefull men också kontroversiell, särskilt the Emergency (1975–1977), då omfattande ingrepp på demokratiska rättigheter och tvångsåtgärder infördes.
Margaret Thatcher (Storbritannien, premiärminister 1979–1990)
Margaret Thatcher, även kallad Järnladyn, var Storbritanniens första kvinnliga premiärminister. Hon genomförde omfattande ekonomiska och politiska förändringar som starkt präglade Storbritannien, men som också mötte hård kritik. Än i dag är hon och hennes politik omstridd.
Vigdís Finnbogadóttir (Island, president 1980–1996)
Vigdís Finnbogadóttir blev världens första demokratiskt valda kvinnliga president och blev en viktig kulturell ambassadör för Island. Hon satt i ämbetet i 16 år och är en av de längst sittande kvinnliga statscheferna i världen.
Benazir Bhutto (Pakistan, premiärminister 1988–1990, 1993–1996)
Benazir Bhutto blev den första kvinnan att leda en demokratiskt vald regering i Pakistan. Hennes tid vid makten var historiskt betydelsefull men också omstridd. Samtidigt blev hennes ledarskap symboliskt viktigt i en djupt patriarkal politisk miljö.
Eugenia Charles (Dominica, premiärminister 1980–1995)
Eugenia Charles var Karibiens första kvinnliga premiärminister. Under sina femton år vid makten arbetade hon mot korruption, försökte begränsa skatteflykt och avvisade försök att legalisera kasinospel.
Kvinnor har, trots stora hinder, tagit plats i politiken och utmanat föreställningar om vem som kan inneha makt. Ändå är kvinnor globalt sett underrepresenterade i beslutsfattande processer. Genom att lyfta fram historiska kvinnliga politiker synliggör vi både framsteg och bakslag, och påminner om att representation är en förutsättning för demokrati men inte en garanti för jämställdhet. Vägen till jämlik makt och ett samhälle där kvinnors rättigheter respekteras är fortfarande lång.
Genom att donera pengar till Kvinna till Kvinnas arbete är du med och bidrar till att kvinnor i över 20 länder får en tryggare framtid. Du gör det möjligt för oss att ge stöd och skydd till våldsutsatta kvinnor och att arbeta långsiktigt för att stärka kvinnors rättigheter.
På TikTok sprids ”tradwives” – en romantiserad återgång till 1950-talsroller. Bakom estetiken finns en antifeministisk backlash som påverkar kvinnors rättigheter långt utanför sociala medier.
10 oktober 2025
Trots motstånd har de flesta länder i världen kvinnlig rösträtt – ett viktigt steg mot en mer jämställd värld. Rösträttsrörelsen i Sverige kämpade i flera decennier innan det blev verklighet.
6 mars 2024
Förändring kan aldrig nås utan människor som envist pushar för den. Här listar vi 10 viktiga händelser som på ett eller annat sätt har banat väg för kvinnorörelsen så som den ser ut i dag.
11 februari 2022