Swisha en gåva till 90 18 003 
Hon visste inte vilka hennes manliga kollegor var eller hur de såg ut. I Hana Al-Khamris debutbok får vi möta kvinnliga journalister som berättar om verkligheten i det könssegregerade och kvinnofientliga Saudiarabien.
Citatet av Virginia Woolf inleder Hana Al-Khamris debutbok. Där dokumenterar hon inte bara sina egna erfarenheter av att växa upp och arbeta som kvinnlig journalist i Saudiarabien, utan möter också andra journalister som får berätta sina historier.
Som läsare får vi inblick i kvinnors liv och journalistiska arbeten i ett land som systematiskt försöker sudda ut deras bidrag till historien. Och just det var en stark drivkraft till att skriva boken, berättar Hana.
– Jag blev så förvånad över att det inte fanns böcker skrivna om ämnet. Varken på arabiska eller engelska. Och det visar hur långt könssegregationsförtrycket går, man kan inte ens skriva om det. Man internaliserar det, säger hon.
Hur valde du vilka kvinnor du skulle intervjua?
– Jag brukar säga att de är otroligt olika. De är komplexa, nyanserade. De har olika syn på samhället, kommer från olika bakgrunder och har olika intressen. Jag ville ha en representation av kvinnliga journalister som spände över ett tidsspann och samtidigt ville jag också visa att förtrycket, som för utomstående kan framstå som väldigt svartvitt, innehåller komplexa aspekter. Och det ser man i kvinnornas berättelser.
Hana berättar att flera av de intervjuade kvinnorna inte ville prata om att de är aktivister. De vill bara vara journalister och göra sitt jobb. Men i ett land som Saudiarabien går inte det.
– Man blir ofrivillig aktivist. Den dagliga existensen som kvinnlig journalist innebär att du måste förhålla dig till ditt kön: du måste hela tiden tänka på att du är kvinna och konsekvenserna av det. Du betalar ett högt pris, säger Hana.
I Saudiarabien är diskrimineringen av kvinnor omfattande och systematisk – de hålls åtskilda männen och står under manligt förmyndarskap. Fram tills för bara ett par år sedan fick kvinnor inte ens köra bil.
– Det är ett samhälle präglat av kvinnohat. En av kvinnorna i boken benämner det som ”könsapartheid”.
Hanas egen berättelse tar oss med in på den könssegregerade kvinnoredaktionen för en lokaltidning i staden Jidda. Här jobbar hon i flera år helt åtskild från männen, som styr innehållet i tidningen och har den slutgiltiga makten över publicering. Manliga kollegor kunde lägga till en rad i hennes reportage för att kunna sätta sitt namn först på bylinen.
Det ständiga osynliggörandet gör att man känner sig underordnad, exkluderad, reducerad och ibland helt maktlös, berättar Hana. Hon hade själv som strategi att ”parkera” sina känslor för att hela tiden fundera på hur hon skulle ta sig framåt. Om hon stod still, försökte andra styra henne.
Även kvinnorna hon intervjuat har hittat sina strategier för att överleva och leva:
– Det som jag tycker är så häftigt med de här kvinnorna är hur kreativa och skickliga de är på att tänja på förtryckets gränser. De förflyttar sina positioner hela tiden, säger Hana.
Hanas egen resa ledde till slut till att hon lämnade landet. Hon klarade inte av censuren. Reportrar utan gränser placerar Saudiarabien på bottenplacering 170 av 180 i sitt årliga pressfrihetsindex. Det är ett farligt land för journalister som riskerar att arresteras och sättas i fängelse på godtyckliga grunder.
Att resa tillbaka, för att kunna skriva den här boken, var en kalkylerad säkerhetsrisk för Hana.
– Jag skulle inte välja att åka tillbaka i dag, efter mordet på journalisten Jamal Khashoggi. Men då gjorde jag det valet. Jag tyckte att det var viktigt, säger hon.
Hon tillägger att någon måste ta risken för historieskrivandet och att det kändes viktigt att det var lokala röster, kvinnor i Saudiarabien, som fick skriva sin egen historia.
– Detta är ett land som är en diktatur, vi vet att det inte finns utrymme för det fria ordet, det är ett patriarkat. Att bli utmanad av kvinnor är det största hotet mot patriarkatet. Jag har makt genom min penna och skrivandet och min berättelse, säger Hana.
På frågan vad som krävs för att Saudiarabien ska bli jämställt, svarar Hana att kampen måste drivas av folket, där framför allt kvinnliga röster som driver förändring är avgörande. Och omvärlden behöver stötta krafterna som kämpar för kvinnors rättigheter i landet.
– Man får inte tveka inför att säga att det finns ett förtryck, att stötta kvinnorättsaktivister och kräva att Saudiarabien upphör med den systematiska könsdiskrimineringen, säger Hana.
Kvinna till Kvinna arbetar inte i Saudiarabien men har verksamhet i andra länder i Mellanöstern.
Håll dig uppdaterad och lär dig mer om arbetet för kvinnors rättigheter – signa upp på Kvinna till Kvinnas nyhetsbrev!