Swisha en gåva till 90 18 003 
Efter att en ny konstitution infördes i somras är demokratins utveckling i Tunisien allt mer oviss. En långvarig ekonomisk nedgång och en skyhög arbetslöshet gör inte situationen lättare.
Den arabiska våren 2011 startade i Tunisien och spred sig sedan till större delen av arabvärlden. Invånare i många länder närde hopp om demokrati, men av detta blev det i stort sett inget. Ett av de länder som längst klarat av att behålla en demokratisk utveckling är Tunisien, men landets president Kaïs Saïed som tillträdde 2019, har koncentrerat allt mer makt till sig själv. Den 17 december är det dags för parlamentsval i landet.
Kvinna till Kvinnas tunisiska partnerorganisation Aswat Nissa startade just detta omvälvande år 2011 och har sedan dess jobbat övergripande med jämställdhetsfrågor. Organisationens programhandläggare Sonia Ben-Miled säger att det ekonomiska krisläget gör att väljarna tyvärr prioriterar annorlunda.
– Det är brist på vissa varor och mat är dyrt. Folk har inte råd med till exempel mjölk. De som är utbildade lämnar Tunisien och såhär har det tyvärr varit ett tag. Få orkar bry sig frågor om jämställdhet, demokrati och yttrandefrihet.
Bedömare menar att det kan komma att bli ett svagt parlament med få kvinnor som väljs den 17 december eftersom den mesta makten numera ligger hos presidenten.
– I samband med den nya konstitutionen ändrades också valsystemet vilket har påverkat antalet kvinnor som kandiderar till parlamentet. Vad vi vet så är bara 15 procent av de som nu kandiderar kvinnor. Tidigare har vi haft 36 procent kvinnor i parlamentet så det är en kraftig tillbakagång.
Annars har Womens Political Academy som drivs av Aswat Nissa sedan 2014, varit en plantskola för kvinnor mellan 18 och 30 som vill ge sig in i politiken. 200 kvinnor har hittills deltagit. 14 av dessa har kommit in i lokala styren och två har kommit in i parlamentet.
– Det är ett magert resultat, men det visar hur svårt det är för kvinnor att ta sig in i politiken, säger Sonia Ben-Miled.
2019 fick Tunisien sitt Metoo. Startskottet var att en blivande parlamentsledamot fångades på bild när han sextrakasserade en skolflicka. Bilderna spred och det blev rättssak.
– Det blev en utdragen rättsprocess där Aswat Nissa stöttade den utsatta flickan. Till slut blev politikern dömd till ett års fängelse, säger Sonia.
Efter det skapade Aswat Nissa en plattform på nätet, mot sexuellt våld och sexuella trakasserier där utsatta kan dela sina berättelser och stötta varandra. Den har numera 40 000 följare.
– Det finns en lag mot våld mot kvinnor sen 2017, men den implementeras inte. Det finns heller inte tillräckligt med skyddade boenden för våldsutsatta kvinnor. Staten bryr sig inte utan det är civilsamhället som får göra insatserna stället.
– Tunisien är unikt i arabvärlden eftersom landet har haft fri abort sedan 1956, men både pandemin och att läkare hänvisar till s.k. samvetsfrihet, alltså deras ”rätt” att vägra utföra aborter, gör att det blivit allt svårare att faktiskt få en abort. Likaså har det varit svårt att få tag på preventivmedel under covidpandemin, berättar Sonia.
– Vi drar med många könsstereotyper i Tunisien, men vi anordnade en festival för att motverka detta och 600 personer kom, så det finns ett visst hopp, avslutar Sonia Ben-Miled.
Det är tio år sedan den arabiska våren inleddes och folkliga uppror mot myndigheterna spred sig runt om i Mellanöstern och Nordafrika. Men hur har dessa tio år påverkat kvinnorörelsen? Kvinna till Kvinna har pratat med kvinnorättsaktivister i Egypten och Tunisien.
8 april 2021
31 mars 2020