”Vi befriade flickan från banditerna”

Området där AFEM arbetar i Södra Kivuprovinsen i Demokratiska Republiken Kongo är svårtillgängligt och närmaste större ort är en dagsresa bort. Flera olika väpnade grupper har sin bas här i djungeln och kvinnor och flickor är ständigt utsatta för våldtäkter och övergrepp när de går ärenden till byn eller samlar ved i skogen. Situationen här är närmast laglös och förövare riskerar sällan något straff, berättar Julienne Baseke.

– När flickan försvann lyckades vi få kontakt med kidnapparna ganska omgående vilket var tur. Sedan började en förhandling. Först vädjade vi till dem att inte ge sig på kvinnor och flickor eftersom de inte är en del av konflikten. Det fungerade inte, säger Julienne.

Hot var enda utvägen

AFEM försökte sedan prata med den väpnade gruppen om FN:s resolution 1325 för att få dem att förstå att kvinnor och flickor måste skyddas under krig och konflikter. Inte heller det hjälpte.

– Till slut sa vi till kidnapparna att om något händer den här flickan så ska vi se till att ni verkligen får problem. Vi har kvinnliga journalister på vår radiostation som kan berätta om att just er väpnade grupp kidnappar och attackerar kvinnor. Vi hotade också med att kontakta internationella organisationer och berätta för dem. Det fick effekt och de släppte henne efter fyra dygn, säger Julienne.

Blev flickan utsatt för något?

– Nej, som tur är hade de inte hunnit förgripa sig på henne, men så hade det med säkerhet blivit om vi inte hade fått henne fri. Det är vad de har kidnappade kvinnor och flickor till, som sexslavar. Sexuellt våld är ju ett vapen i krig, säger Julienne.

Ingen lyssnar på kvinnorna

Enligt Julienne blir situationen i sydöstra delen av DR Kongo varken bättre eller sämre för kvinnorna. Den fortsätter att vara mycket svår. Kriminella gäng och väpnade grupper terroriserar befolkningen och tar allt de har. Alla är fattiga och kvinnorna tillhör de fattigaste. De får ingen läkarvård, ingen lyssnar på dem och därför måste de få hjälp att göra sina röster hörda.

Julienne poängterar att det är mest akuta är att få stopp på våldet mot kvinnor. Våldet sker främst i hemmet, men utövas även av beväpnade grupper, armén och lokalbefolkning. Förövarna går alltid fria.

– Det behövs en politisk vilja. Vårt land har skrivit under alla möjliga resolutioner mot våld mot kvinnor, men det händer aldrig något, säger Julienne Baseke.