Val på männens villkor

Nawal Bakir är en liten kvinna på 55 år men redan krympt och fårad som om hon vore tio år äldre. Hon bär en skir slöja ton i ton med hennes gröna byxdräkt och hon fingrar nervöst på den glittriga broschen under hakan som håller ihop sjalen.

Nawal BakirHon är från Assiot i övre Egypten, den mest traditionella och konservativa delen av Egypten. Egyptier från nedre Egypten kallar dem föraktfullt vid olika namn och knackar sig på pannan för att visa just hur hårdnackade och inskränkta de är. Övre Egypten är till visst del laglöst. Kvinnlig könsstympning är förbjudet men praktiseras ändå, familjer gör upp emellan sig i klanstrider som polisen väljer att vända ryggen till och det är inte ovanligt att kvinnor fråntas arvet efter sin far. Här har kvinnor inga rättigheter, bara skyldigheten att vara sin man till lags och sköta hushållet.

Nawal Bakir är kandidat till Rådet, den formellt första kammaren i det Egyptiska parlamentet, men som i praktiken inte har något inflytande alls. I hennes släkt har männen av tradition varit aktiva politiskt och hon själv har alltid röstat och hon var tidigare medlem av Mubaraks parti. Men inför valet fanns inte möjligheten att som männen, kandidera individuellt eftersom hon som kvinna inte fick tävla mot männen i familjen.

– De är kända män, säger hon och förklarar att det traditionellt inte betraktas som lämpligt för en kvinna att tävla mot männen inom familjen.

– Så vi kom överens om att jag skulle delta i valet inom ett parti, förklarar hon. Hon säger det som ett faktum, med resonlig röst precis som om det vore en självklarhet.

– De är män och de är väldigt berömda, upprepar hon när hon märker min förvåning och hon tillägger att hon som kvinna inte är lika känd som männen och att hon därför också kan behöva stödet från att tillhöra ett parti.

I sin hemort är Nawal Bakir känd för sitt sociala arbete. Hon har vid sidan om sitt arbete på utbildningsförvaltningen arbetat inom organisationer som ger mikrolån åt kvinnor och som gjort det möjligt för fattiga kvinnor att delta i valet. Hon är ordförande för en förening för affärskvinnorna i regionen och medlem i lokala fullmäktige.

– I Egypten är vi inte vana vid kvinnliga ledare och politiker men eftersom jag har varit aktiv så mycket och länge ville partiet ha med mig på listan, säger hon.

Än har hon inte sett något stöd men kampanjen är också ännu i sin linda. Valet till Rådet hålls först i januari. Hon hoppas att partiet ska hjälpa till att betala en rörlig tv-reklamtavla åt henne i den stora trafikkorsningen i hemstaden.

Några dagar innan vi träffas har den kända egyptiska författaren Nawal el Sadaawi i en artikel i Svenska Dagbladet hävdat att de egyptiska kvinnornas rättigheter nu kraftigt ifrågasätts och att det kan ske eftersom de och deras organisationer är splittrade. Hon jämför med situationen i Tunisien, där kvinnorna gått samman och högljutt försvarat sina rättigheter gentemot det vinnande islamistiska partiet Ennahda och också lyckats utkräva löften och en mer liberal politik. När jag berättar om kritiken håller Nawal Bakir inte med.

– Vissa kvinnor är organiserade och har lyckats att uppnå positiva saker. Och sedan några år finns inom utbildningsförvaltningen i Kairo och nu också i Assiut, en enhet som ska se till att de kvinnliga anställda har samma lön, bonus och möjlighet till avancemang som män. Och den fungerar, lägger hon till.

Om Nawal Bakir tar en plats i Rådet kommer hon att arbeta för att barn inte slutar skolan, mot barnarbete och för att ge även barn som lämnat skolan rätt till sjukvård.

– Det är känsliga frågor här säger hon, inga andra kandidater bryr sig om de här problemen eller driver de här frågorna.

Hon säger att hon också ska arbeta för att kvinnor känner till sina rättigheter och har möjlighet att använda dem.

– Deras rättigheter måste bli kända och dessa kvinnor måste få veta vilka rättigheter de har.

Maria Jansson