Vaginamonologerna i Serbien

Vaganiamonologerna av Eve Ensler lästes av nio kvinnorättsaktivister i Nis, Serbien i mitten av april. Det var första gången som pjäsen gjordes för vanligt folk i denna del av Serbien. Studentpuben på universitetet där pjäsen gavs var fullsatt och en del i publiken fick till och med så upp längs väggarna.

En av deltagarna var Tatjana Nikolic som gjorde tre roller, en om en kvinna som bevittnar en förlossning, en om en kvinna som våldtagits i krig och en om menstruation.
– Det kändes verkligen bra att göra de rollerna. Jag ville säga att tre av oss som deltog hade vår menstruation just nu. Avsnittet om våldtäkt under kriget i Bosnien och Herzegovina var svår att läsa. Den består av två delar med olika känslolägen, en före och en efter våldtäkterna, men karaktären går fram och tillbaka mellan de olika känslolägena. Jag var inte nervös för hur responsen från publiken skulle bli. Om någon skulle börja skrika eller på andra sätt avbryta pjäsen hade vi instruerat säkerhetsvakter om att de skulle ingripa.  Jag kunde se att åhörarna verkligen lyssnade intensivt till vad som sades. Vi berörde dem starkt och vi är så stolta över det.  På morgonen samma dag som vi gjorde själva läsningen vaknade jag och det regnade. Jag tog min dotter till förskolan och hon grät. Men sedan gick jag hem och läste min roll och övade och efter det så kände jag mig så glad, så förberedd och fylld med en särskild sorts energi. Efter varje gång jag läst och övat mina roller har jag blivit så upprymd av dem.

Ana Zorbic från Women’s Space som var en av arrangörerna till läsningen av monologerna menar att det var en historiskt viktig händelse att man arrangerade detta.

Efter föreställningen genomfördes an liten utvärdering med publiken om vad de tyckt om pjäsen. Det som kom fram från åhörarna var:

”Tack för att ni visade på nya sidor av kvinnor och kvinnors liv.”

”Den här föreställningen handlar om det verkliga livet, inte bara om att spela olika roller. Verkligheten börjar allatid med drömmar och hopp. Vi har haft drömmar och hoppet finns alltid kvar inom oss.”

”Den här pjäsen är så fylld med känslor. Det var svårt och plågsamt men gav mig mod.”

”Ni öppnade mig för att ett nytt sätt att tänka.”

”Det var underbart att vara en kvinna här ikväll”
”Ni var så bra, öppna och modiga. Tack!”

Planen är nu att man ska läsa pjäsen igen under den kommande feministiska festivalen Feminis i Nis.

Mie Romée
Åsa Carlman