Tyst om kvinnorna i egyptiska valet

I skuggan av våldet och demonstrationerna på Tahrir-torget pågår Egyptens valrörelse. Kvinnorna i Egypten har tagit för sig mer efter revolutionen i våras, men de släpps inte in i politiken. Det säger Neehad Aboul Komsan, ordförande för Egyptiska centret för kvinnors rättigheter. Och hon är rädd för att det kommer att bli mycket få kvinnliga ledamöter i det nya parlamentet.

– Det är helt tyst om kvinnor och kvinnors frågor i valrörelsen, säger hon. Det är en fråga om intresse.

– När någon här i Egypten inte är engagerad för kvinnors rättigheter, då håller de istället tyst, och tystnad, lägger hon till är inte acceptabelt, utan ren diskriminering.

När vi träffas är det en dryg vecka kvar till valet. Överallt, över gator och på byggnader, hänger stora banderoller och affischer med slogans och bilder på män och kvinnor som kandiderar i valet. Om man ser till bilderna skulle man kunna tro att de kvinnliga kandidaterna var ganska många. I realiteten är de få, bara ett par av partierna har fler än den enda obligatoriska kvinnan på varje sedel. Och de återfinns nästan alla längst ner på listorna.

– Det är ren kosmetika, säger Neehad Aboul Komsan om den obligatoriska kvinnan på varje partis lista. Och det kommer att leda till att vi inte får några kvinnor alls.

Hennes organisation föreslog att var tredje kandidat skulle tillhöra det underrepresenterade könet, men förslaget har mötts av tystnad av det styrande militära rådet. Inget parti har heller anammat förslaget. Och enligt Neehad Aboul Komsan är det är ingen skillnad mellan liberala partier och mer traditionella och islamistiska partier, när det gäller kvinnor på listorna. De är alla lika blinda, säger hon.

Samtidigt säger hon att de egyptiska kvinnorna under och efter revolutionen blivit starkare än någonsin. De har tagit för sig alltmer inom fackföreningar och studentorganisationer och alltmer ifrågasatt traditioner och sin underordnade ställning i lagen och familjen.

– De bryter alla barriärer. I hemmet, mot traditionerna, mot fundamentalisterna. Allt, säger hon. Men lägger hon till, när det kommer till politiken, då exkluderas kvinnorna konsekvent.

– Kvinnors rättigheter i dag är i fara och det är främst för att det styrande militära rådet inte ser kvinnor. De existerar inte för dem, säger hon, och nämner en rad exempel, som att det i regeringen bara finns en kvinna.

Hon nämner däremot inte Muslimska brödraskapet. I omvärlden är många rädda för att den konservativa rörelsen, som väntas få stort stöd på landsbygden och bland fattiga, ska vinna valen, som konservativa Ennahda i Tunisien: Men Neehad Aboul Komsan har svårt att tro att de islamistiska partierna kommer att kunna samla särskilt många väljare.

Muslimska brödraskapet bildades i slutet av 20-talet och driver skolor, sjukhus och kliniker för fattiga, och är mycket aktiva inom fackföreningsrörelserna. De räknas som den mest välorganiserade politiska och sociala rörelsen i landet. De har mestadels ägnat sig åt välgörenhet men när möjligheten öppnat sig att delta i val har medlemmar kandiderat i valet. I år har de bildat ett eget parti, Frihets- och rättvisepartiet.

– Egyptierna ser skillnaden mellan vad de driver som politiskt parti och vad de gör som välgörenhetsorganisation De är medvetna, säger Neehad Aboul Komsan. Och skulle det bli en islamistisk minoritet i parlamentet, är det egentligen inget ovanligt menar hon, och jämför med Sverige med sina extrema nationalister.

– Men om brödraskapet skulle vinna, då har vi ett stort problem. Vi vet att de kommer att sätta hinder för vad kvinnor kan och inte kan göra. Men jag är optimist. De kvinnor som stod upp mot militären och Mubarak, de kan möta vad som helst.

Maria Jansson
Frilansjournalist