Situationen idag

Konflikten på Balkan måste ses i ett regionalt perspektiv. När Kvinna till Kvinna började arbeta i Albanien 1999 fanns det en större risk för en spridning av konflikten till Albanien än vad det gör idag.

Albanien är ett av Europas fattigaste länder. En tredjedel av befolkningen saknar tillgång till grundläggande faciliteter som grundskola, rent vatten, avlopp och uppvärmning. Politiska och ekonomiska reformer går ytterst långsamt. Den nationella politiken kännetecknas av ständiga konflikter och samarbetssvårigheter vilket försvårar reformer på alla områden.

Samhället präglas av patriarkala värderingar och kvinnor marginaliseras på alla nivåer och områden. Mäns våld mot kvinnor är utbrett – vissa undersökningar indikerar att sex av tio kvinnor utsätts för våld. På senare tid har media börjat uppmärksamma problematiken men ofta i form av sensationsjournalistik som få kan identifiera sig med. Från officiellt håll börjar man så smått erkänna att handel med kvinnor och flickor för sexuella ändamål existerar. De ansträngningar som görs för att motverka människohandeln motarbetas av korruption och otillräckligt vittnesskydd. Ett fåtal förövare har åtalats och de få domar som utdelats har varit relativt milda. Regeringens insatser mot människohandeln har framför allt inriktats på gränsbevakning, vilket dock inte hindrar den ökande människohandeln inom Albanien.

Tillgången på hälso- och sjukvård är begränsad på grund av korruption samt brist på läkare, kliniker, mediciner och teknisk utrustning. Familjeplanering och abort är tillåtet sedan 15 år, vilket har resulterat i sjunkande dödlighet bland gravida kvinnor. Kunskaperna om, och tillgången till, preventivmedel är dock låga.

Kvinnor och flickors rörelsefrihet är begränsad, i synnerhet på landsbygden. Många familjer väljer att låta sina döttrar sluta skolan när de blir tonåringar, med motiveringen att de ska skyddas mot faror. Det får allvarliga konsekvenser för deras möjligheter till egen försörjning. FN-statistik från 2004 visar att var fjärde albansk kvinna är analfabet. Trots detta är kvinnorna i majoritet på universiteten, vilket troligtvis förklaras av att många unga män emigrerar eller säsongsarbetar utomlands.

Egendom går i arv mellan männen i familjerna och ytterst få kvinnor äger därför mark, fastigheter eller något större kapital. Omställningen till marknadsekonomi har drabbat kvinnor särskilt hårt och arbetslösheten bland kvinnor har ökat sedan början på 1990-talet.

Kvinnors deltagande i politik och samhällsliv är anmärkningsvärt lågt. Vid det senaste parlamentsvalet 2009 fördubblades dock antalet kvinnliga ledamöter i parlamentet och utgör nu femton procent av ledamöterna. Kvinnliga politiker har mycket svagt stöd även inom de egna partierna och det är vanligt att männen röstar för familjernas kvinnliga medlemmar.

Jämställdhetslagen tillkom 2004 och den reglerar bland annat kvinnans ställning på arbetsmarknaden och inom pensionssystemet. Samma år trädde en ny familjelag i kraft, vilket har förbättrat kvinnors juridiska ställning. Minimiåldern för giftermål har för kvinnor höjts från 16 till 18 år, gifta makar har rätt till delad ekonomi och en sambolagstiftning har tillkommit. 2006 antogs en lag mot våld mot kvinnor som bland annat ger möjlighet att utdöma besöksförbud och andra skyddsåtgärder för hotade kvinnor. I samband med en revidering av jämställdhetslagen 2008 infördes en kvotering på 30 procent kvinnor på partiernas listor inför kommande val. De flesta kvinnor har dock liten eller ingen kännedom om sina rättigheter enligt nationell och internationell lagstiftning. Tillämpningen av lagarna brister ofta i praktiken.