Revolutionär fredspristagare

En av 2011 års fredspristagare är den jemenitiska journalisten och människorättsaktivisten Tawakul Karman. Hana Al-Khamri är en jemenitisk journalist som är knuten till Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds Universitet. Det här är hennes reaktion på, och tankar kring, fredspriset.

”Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna när jag läste att Tawakul Karman, en jemenitisk människorättsaktivist och journalist, var en av dem som skulle få Fredspriset i år. Jag var tvungen att läsa nyheten gång på gång för att försäkra mig om att jag inte överväldigades av detta historiska ögonblick för det fattigaste landet i Mellanöstern. Fattigt på alla resurser och ändå så rikt på extraordinär mänsklig kraft. En kraft, full av visdom, som passionerat förespråkar förändring på ett fredlig sätt – trots allt övervåld från en korrupt och manipulativ regering, som inte gjort något annat än att dränera vårt älskade land på dess resurser.

Det är fantastiskt att en jemenitisk kvinna vunnit priset. Från ett Jemen, där uppskattningsvis 61 procent av kvinnorna inte kan läsa. Och ändå var det dessa kvinnor som tog över gatorna i början på den längsta och yngsta revolutionen i Mellanöstern och nordafrika. Det var de som var fräcka nog att rucka på den autokratiska regimens tron.

Det här ögonblicket fick mig att minnas bilden på Al Jazeera av en jemenitisk kvinna bland demonstranterna i Jemens huvudstad Sana’a. Hon pekade på sin gravida mage och sa: ’Jag vill inte att min son kommer ut innan vi har fått ett fritt Jemen’.

Tawakul Karma är en trebarnsmor som får vaggan att gunga med sin högra hand och världen med sin vänstra. Hon är den enda kvinnliga medlemmen i oppositionspartiet. Hon har grundat organisationen Women Journalists without Chains (Kvinnliga Journalister utan Kedjor), hon förespråkar rätten att fritt uttrycka sin åsikt och journalistens rätt och hon har varit en framstående deltagare i det jemenitiska upproret ända från början. Dessutom ledde hon ett par protester som ville se ett slut på den brutala regimen. Hon fortsätter att, som alltid, vara en intellektuell och frispråkig kvinna som står för sin åsikter, kosta vad det kosta vill. Hon är en ständig inspirationskälla för jemenitiska kvinnor och historien om att Jemens första Nobelpris gick till en kvinna, kommer att bli en mäktig historia att berätta under många år.

Priset är ett stort erkännande av kvinnor i Jemen, som i åratal varit försummade och marginaliserade. Kvinnor i Jemen som gått ut på gatorna för att kräva en bättre framtid för sitt land. Det är ett erkännande av kvinnors kraft, mod och uthållighet och deras beslutsamhet att leda motståndet längs en fredlig väg, trots allt motstånd och alla hot. Dessutom är det ett tillfälle att, för hela världen, rikta strålkastaren på en av de fredligaste revolutionerna i regionen och på kvinnornas hårda villkor i landet.

Den statliga jemenitiska TV:n har under den senaste månaden porträtterat de kvinnliga demonstranterna som kvinnor utan heder, eftersom de har tågat tillsammans med män. Så det behöver väl inte sägas att det här priset är ett slag i ansiktet på den jemenitiska regeringen och en rejäl påminnelse för hela regionen att kvinnor inte får försummas och glömmas bort i de efterföljande politiska förhandlingarna. Kvinnors rättigheter får inte försakas för den politiska stabilitetens skull eller för att ställa in sig hos vissa politiska partier.

Nobels Fredspris är precis som den jemenitiska revolutionen ett gyllene tillfälle att påminna om att frihet aldrig kan uppnås utan jämställdhet och social rättvisa för kvinnor och alla utsatta grupper i samhället.”