
Resolution 1325 brister i praktiken
Ruka Rucis arbete med att stärka kvinnors roll i samhället har pågått ungefär lika länge som resolution 1325 existerat. Projektledaren Nevenka Rikalo anser att resolutionen varit ett stöd, men i praktiken återstår många hinder.
Sedan 1999 arbetar Ruka Ruci för att öka medvetenheten om kvinnors rättigheter i Kosovo. Organisationen har sitt säte i den serbiskt befolkade byn Ugljare en bit utanför Pristina. Nevenka Rikalo är verksamhetsledare i organisationen. Hon berättar att verksamheten till en början riktade sig till serbiska kvinnor, för att tillgodose behoven som fanns efter konflikten. De organiserade datakurser och undervisning i engelska och sömnad, bland annat. Så småningom inleddes aktiviteter för att öka kvinnornas kunskap om sina rättigheter. De serbiska områdena hade varit relativt isolerade från det övriga samhället.
– Nu arbetar vi generellt i samhället – och i synnerhet bland kvinnor – med debatter, paneldiskussioner och utbildningar som syftar till att öka medvetenheten om frågor som jämställdhet och säkerhet, säger Nevenka Rikalo.
De lagar och verktyg som kommit på plats i Kosovo för att främja kvinnors rättigheter beskriver hon som avancerade och omfattande. Listan är lång: lagstiftning om jämställdhet, diskriminering, våld inom hemmet, kvotering i allmänna val och nationella handlingsplaner för jämställdhet, för implementeringen av 1325 och mot genusrelaterat våld. Det finns även en enhet för jämställdhet på premiärministerns kansli.
– Men i praktiken är implementeringen av resolutionen väldigt svag eller begränsad. Svårigheten ligger i bristande politisk vilja, och att de normer som stödjer lagstiftningen saknar tillräcklig spridning. De ekonomiska och professionella resurserna är också otillräckliga. Om vi kunde förbättra implementeringen skulle de mest utsatta grupperna, minoriteterna, få större kunskap och möjlighet att ta tillvara sina lagliga rättigheter.
Samtliga aktiviteter som Ruka Ruci arrangerar i de serbiska enklaverna syftar till att stärka kvinnors roll i samhället. Nevenka Rikalo framhåller att lokala, centrala och internationella aktörers medverkan river hinder och utvecklar samarbete mellan etniska grupper i Kosovo.
– I början var kvinnorna misstänksamma. De ville inte samarbeta och accepterade inte att representanterna i Kosovos regering kunde medverka till att lösa deras problem, särskilt inte våldet i hemmen. Det här förändrades med tiden genom våra gemensamma aktiviteter med representanter för de lokala institutionerna.
Vid en paneldiskussion diskuterades att det bland poliser, både patrullerande och på kontoren, finns få kvinnor, och därmed liten förståelse för vad våldsoffren gått igenom. Dessutom pekade flera på bristande engagemang i dokumentationen för att fullfölja åtal så att förövaren ställs till svars. Resultatet blev att kvinnor inom polisen i större utsträckning ansvarar för att arbetet med misshandlade kvinnor. Ett annat problem som lyftes fram är att barn ofta är med när kvinnor anmäler misshandel och att polisen saknat beredskap för det. Barnen måste sitta med och lyssna på mammans berättelse. Nu har polisen avsatt en del av sin budget för att också kunna ta hand om barnen.
Sedan första gången Nevenka Rikalo kom i kontakt med resolution 1325 har hon sett potentialen. Att resolutionen genomsyras av mänskiga rättigheter och avser att stärka kvinnors roll i det offentliga livet, i politiken och i säkerhetssektorn.
– En positiv faktor är att våra aktivister är involverade i decentraliseringsprocessen. På det sättet bidrar de till utvecklingen av politiken lokalt, nationellt och inom internationella organisationer för att förbättra människors säkerhet.
När resolution 1325 fyller 20 år ser Nevenka Rikalo framför sig ett Kosovo med en starkare ekonomisk position i sydöstra Europa, med en tydlig budget och effektiv implementering av den nationella handlingsplanen för 1325. I Ruka Rucis vision för de kommande tio åren är statsapparatens samtliga sektorer involverade i implementeringen. De tecknar bilden av ett Kosovo med minskad förekomst av våld i hemmen.
Jenny Rönngren
Frilansjournalist

