Right Livelihood Award

Tacktal vid Right Livelihood Awardutdelningen den 9 december 2002:

 
Kära vänner, det är med stor glädje och stolthet som vi i Kvinna till Kvinna tar emot priset.

För oss är det en bekräftelse både på att vårt arbete erkänns och att kvinnors deltagande i fredsbyggandet är en förutsättning för att fred skall komma till stånd. Det är också en bekräftelse på att vårt arbetssätt, vårt samarbetet med de lokala kvinnoorganisationerna, är en lika viktig del av fredsbyggandet.

Kvinna till Kvinna är inte bara en ny biståndsorganisation med inriktning på kvinnors särskilda behov, utan också en verksamhet som vill överföra kunskap om kvinnors situation från kris- och konfliktområden. Kunskap som ska användas för att bättre förstå civilbefolkningars villkor och möjlighet att påverka framtiden.

Kanslichef Anna Lidén och generalsekreterare Kerstin Grebäck, Kvinna till Kvinna.

Fredsavtal är ofta avtal som förhandlat fram ett eldupphör av de krigförande parterna, ibland  (allt som oftast nu för tiden tycker jag, dvs fredsavtalet är inte slutet utan början på något) - som i Daytonavtalet för Bosnien -Hercegovina - finns riktlinjer för framtida samexistens, men nästan aldrig sett ur civilbefolkningens vinkel. Och kvinnorna är alltid negligerade när det kommer till att vara aktörer för framtiden. Tiden för att skriva vackra tal och storartade proklamationer är över. Vi/världssamfundet har alla redskapen på plats. FN stadgan, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna - med sitt förtydligande från 1993 att också kvinnor räknas som människor, den internationella brottsmålsdomstolen samt en mängd internationella lagar och rekommendationer som hjälper oss att leva tillsammans som goda grannar och inte ta till vapen för att lösa konflikter. Vi har också resurserna, om vi bara har viljan. 

Dessa redskap, i förening med vanliga människors erfarenheter och vilja att få leva ett anständigt liv, är den hävstång som skulle kunna bryta den världsordning som bygger på rädsla och girighet, som utvecklar allt mer sofistikerade vapen i stället för gemensamma nyttigheter.

Livelihood betyder enligt ordboken inte bara inkomst utan framförallt hur man lever (means of living).

Och om vi vill försöka påverka världens affärer så är det avgörande enligt vår mening, hur och vad man gör som kan skapa en förändring.

"INGEN frågade oss" stod det på plakaten när kvinnorna i Belgrad högtidlighöll den 8 mars 1994. "Ingen frågade oss om vi vill ha detta krig." Tanken bakom tillkomsten av Kvinna till Kvinna var just att fråga kvinnorna: hur vill ni leva era liv? Vad är era behov för att kunna vara med att bygga era och era familjers framtid?   

Behoven är olika beroende på var man bor, och vilka möjligheter man har. Frågan är: vad är det största hindret för er kvinnor just här och just nu? Svaren på dessa frågor har alla de starka kvinnor som organiserat sig i de områden vi arbetar i:

- Om man inte har en mötesplats, och får en möjlighet att dela med sig av sina upplevelser och märka att man inte är ensam, så kan man inte heller gå vidare i livet.

- Om man inte kan få veta att man inte är konstig utan att det är situationen som är onormal så kan man inte börja läka.

- Om man inte har möjlighet att få hälsovård så kan man inte heller bli aktiv i uppbyggnaden av det egna landet.

- Om man inte har några möjligheter till utbildning för att förbättra chanser till att få en betald sysselsättning – det kan vara allt från att lära sig läsa och skriva till att lära sig hantera en dator – så har man mycket mindre möjligheter till att kunna välja sin egen väg.

- Om man inte har någon möjlighet till egen försörjning är det svårt att göra valet att lämna en familjesituation fylld av våld.

När kvinnorna som arbetat med frågor som hälsovård, utbildning, våld i familjen, traumabearbetning ser bakgrunden till problemen behöver de ha en röst i de beslutande organen. Då behövs faktainsamling, information om lagar, arbete för att påverka lagstiftningar och för att få in mer kvinnor i politiken.

Det är ofta kvinnoorganisationerna som tar upp frågor som tidigare varit tabu, lyfter dem i debatten och kräver förändring. Det är just dessa kvinnor som MÅSTE få en plats vid förhandlingsbord och i uppbyggnadsskede av länder. Hur ska annars all den kunskap de besitter kunna tas tillvara? Det är också en stor förlust för det samhälle som skall byggas om dessa kvinnor inte är med från början.

När kvinnoorganisationer verkar i områden där man bygger upp hus igen, ser de även de byar där det bara bor kvinnor och barn och ser till att de får sin del av biståndet – något som annars glöms bort. När kvinnor möts över gränser och får diskutera sin gemensamma framtid kommer kraven om att FN ska ta in kvinnor i fredsarbetet. De aktiva kvinnorna behöver allt stöd de kan få – men framförallt behöver de kunna få sin röst hörd. I sitt eget land – och av oss i det ”internationella samfundet” 

Det som särskilt gläder oss med detta pris är att vi fått så många spontana reaktioner från våra samarbetspartners runt om på Balkan, Mellanöstern och i Georgien, reaktioner som säger att de känner sig delaktiga i utmärkelsen:

Center For Protection of Women and Children, Pristina:  

– It was 1994 when Kvinna till Kvinna was in the phase of structuring its activities in the international arena when we first met. This year of first contact had an extreme importance for us women in Kosova waging peace and documenting violence to have you volunteering to become our voice abroad to sensitize the gross violations of our human rights. In those years before and ahead of time we had a limited freedom of circulation, a prohibited way to communicate with the world and no access to internet which grew a lot later.It was you Kvinna till Kvinna that became our voice, our Ambassador for Peace and our Hope for a future. 

Jerusalem Link, Jerusalem:  

– Not often do Palestinian and Israeli women have the opportunity to enjoy the ideological, political and financial support of an organization whose feminist principles and vision so closely parallel our own. As we struggle in our attempts to promote a joint vision of a just peace in our region, we also recognize that the struggle would be that much more difficult without the solidarity and warm “hug” we receive from Kvinna till Kvinna. 

Zena Zenama, Sarajevo: 

– Participating in the KtK project gave those of us in Zene zenama a safe space to look at where we are going and personally to take time to feel safe enough to share with you, through your gentle questions-our personal visions of the future of the future we want. 

Och också här hemma i Sverige där många som stött och hjälpt oss uttrycker samma känsla av delaktighet och solidaritet med vår verksamhet. Vi har tillsammans fått detta pris. Kvinna till Kvinna är nu en del av en stark rörelse.

Tack en än gång och vi hoppas att kunna leva upp till de förväntningar som erhållandet av RLA ställer på oss.

Anna Lidén, kanslichef på Kvinna till Kvinna