Kvinnor vill vara med och bygga en Palestinsk stat

Den 23 september kommer den palestinska myndighetens representanter genom president Mahmoud Abbas att lämna över en ansökan om medlemskap i FN till FN:s säkerhetsråd. Det innebär att man ansöker om att bli en självständig stat. Det är oklart vad ansökan kan resultera i då Israel och USA motsätter sig den. Kvinna till Kvinna har varit i kontakt med ett tiotal av våra samarbetsorganisationer på Västbanken och Gaza, i Jordanien, Libanon och Irak för att höra hur de ser på självständighetsprocessen.

Organisationen Palestinian Working Women Society for Development i Ramallah på Västbanken anser att ansökan om att bli en stat är viktig för att nå fred mellan Israel och Palestina.
– Ansökan kommer att återinföra FN i de förhandlingar som förs om hur konflikten mellan Israel och Palestina ska lösas. Som det är nu bygger förhandlingarna inte på internationell rätt, som de resolutioner FN antagit om att Israel ska häva ockupationen av de palestinska områdena. Genom att Palestina blir en stat kommer konflikten att bli mellan en ockuperad stat och en ockuperande stat.

Processen att bygga en palestinsk stat har pågått i stort sett sedan 1967, då kriget mellan Jordanien och Israel utmynnade i att Israel ockuperade Västbanken, inkluderande östra Jerusalem och Gaza. Staten Palestina  har byggts genom bilaterala förhandlingar och folklig mobilisering. Kvinnor har deltagit aktivt i denna process, men mest på gräsrotsnivå. De har aldrig fått en stark plats i det officiella statsbyggandet. Efter Osloavtalet (fredsavtalet från 1992) då kvinnor som aktivt deltagit i den nationella rörelsen inte fick plats i de officiella strukturerna, drog sig många tillbaka från politiska partier och la sitt engagemang i civilsamhället och bildade egna organisationer.

Kvinnor har sedan 1990-talet i mindre grad varit formellt engagerade i politiken och de politiska partierna. Det har inneburit att de inte varit med och påverkat innehållet i de planer som den nuvarande premiärministern Salam Fayyad lanserade redan 2008 om att bygga en stat inifrån, genom att bygga upp fungerande institutioner.  Det har funnits ambitioner om jämställdhetsintegrering och ett kvinnoministerium har inrättats. Men det ministeriets mandat har dock inte införts.

Den politiska splittringen i Palestina, mellan Hamas (som vann valet 2006) och Fatah (som är presidentens parti) är fortfarande stor. Den har lett till en splittring av de palestinska områdena mellan Hamas-styrda Gaza och Västbanken där Fatah styr. Sprickan mellan Fatah och Hamas har bidragit till att det palestinska folket och inte minst kvinnorna känner sig delade. Denna känsla är störst bland kvinnorna i Gaza, vars situation förvärrats under Hamas styre som negativt påverkat deras möjligheter att vara politiskt aktiva. Dels är det inte populärt att vara politiskt aktiv idag på grund av att man då kopplas samman med korruption och maktmissbruk. Och dels gör splittringen det svårt för kvinnor från Västbanken och Gaza att gå samman och föra fram gemensamma budskap om den politiska utvecklingen i landet.

Kvinnor exkluderas i försöken till enande av Fatah och Hamas trots att kvinnoorganisationer ifrån det civila samhället aktivt diskuterat frågan om hur landet ska kunna enas. Det är idag inte klart hur statsdeklarationen kommer att påverka den pågående försoningsprocessen mellan Fatah och Hamas, Västbanken och Gaza.

Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisation står bakom utropandet av en palestinsk stat. Med statsstatus kommer det vara möjligt att hålla staten ansvarig inför internationella konventioner och andra rättsliga instrument såsom kvinnorättskonventionen CEDAW och FN:s säkerhetsråds resolution 1325, om kvinnors rätt till att delta i fredsprocesser och i återuppbyggandet av en stat. Men de tror inte att ett erkännande av Palestina som stat kommer att leda till direkta förändringar i samhället på kort sikt.

Två stora frågor kom upp när Kvinna till Kvinna frågade samarbetsorganisationerna om deklarationen i FN. Dels den nationella splittringen mellan Fatah och Hamas, och dels flyktingfrågan och därmed rätten att återvända. En statsbyggandeprocess måste enligt organisationerna åtföljas av en rätt till återvändande för alla de palestinska flyktingar som finns i såväl Libanon och Jordanien som runt om i världen.

Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisationer Women’s Humanitarian Organization i Libanon som arbetar i ett av de palestinska flyktinglägren där stödjer bildandet av en palestinsk stat. Men de undrar samtidigt vad det kommer att innebära för de palestinier som bor i Libanon. De har inte libanesiska pass eller medborgarskap.
– Vad betyder det för oss i praktiken? Kommer vi att få palestinska pass och medborgarskap? Hur kommer det att uppfattas av andra länder, såsom Libanon där vi lever nu?
Deras oro delas av kvinnor på Västbanken och Gaza.

Den palestinska kvinnorörelsen har arbetat länge med att bygga det palestinska samhället och stärka kvinnors rättigheter.
– De palestinska kvinnorna är ledare och opinionsskapare. De måste få en mer framträdande roll i skapandet av en stat och deras åsikter måste få en plats i debatten. Den kunskap som palestinska kvinnor har byggt upp kommer att bidra till den framtida staten, men för att det ska ske måste deras tillträde till de officiella politiska arenorna öka, säger Anna Björkman, Kvinna till Kvinnas samordnare, för Israel och Palestina.

Åsa Carlman