"Kvinnorörelsen tar ansvar för fredsavtalet"

Liberia går till val 11 oktober. Ett val där mycket står på spel, både för landet och för den sittande presidenten, Ellen Johnson Sirleaf, Afrikas första kvinnliga president, och en av mottagarna av årets fredspris. Läs debattartikeln i Sydsvenskan.

Utmaningarna är enorma.  För nära tio år sedan härjades Liberia av ett våldsamt inbördeskrig som lämnade landet i spillror. Valet är därför en slags vattendelare som kommer att visa om fredsavtalet är bestående och om landet fortsätter den inslagna vägen mot demokrati eller faller tillbaka i politiskt kaos.

Liberia är som Danmark till ytan med knappt fyra miljoner invånare och har liksom sina västafrikanska grannländer upplevt år av politisk turbulens och väpnade konflikter. Befolkningen har tvingats genomleva fruktansvärda övergrepp och såren har ännu inte läkt. När fredsavtalet undertecknades 2003 hade över 250 000 människor dött och en majoritet av befolkningen var flyktingar i sitt eget land. Enligt Världshälsoorganisationen är över hälften av alla kvinnor blivit våldtagna och 90 procent har utsatts för våld. Inbördeskriget har brutaliserat samhället och ökat våldsnivån i stort, vi ser hur det sexuella våldet fortsätter om än inte i samma extrema utsträckning. Den sittande regeringen har visserligen genomfört en rad viktiga reformer och ekonomisk tillväxt kan skönjas.

Men en stor del av befolkningen känner inte av reformerna i sin vardag. Hela 70 procent lever på mindre än en dollar om dagen. Det gör Liberia till ett av världens fattigaste länder. Arbetslösheten är över 80 procent och behovet av sjukvård är akut. Samtidigt förgiftar korruptionen samhällets alla sektorer. Trots försök att bekämpa korruptionen anser många bedömare att den är ett av de största hindren för mänskliga rättigheter och ekonomisk utveckling.

 Sirleafs starkaste motståndare, William Tubman, har redan antytt att det enbart är genom fusk som han och hans parti kan bli utslagna i valet. Ett uttalande som han nu visserligen har dragit tillbaka. Men att den slags retorik ligger så nära till hands är olycksbådande.

När jag nyligen träffade framträdande kvinnoorganisationer i Liberia uttryckte de en oro för att valet kan bli våldsamt.  Den numera världsberömda liberianska kvinnorörelsen var avgörande för att fredsavtalet slöts 2003, och känner ett stort ansvar för att det upprätthålls. Nära tvåtusen kvinnor satt i dagar utanför dåvarande president Charles Taylors kontor och krävde att vapnen skulle läggas ned, först då gick han med på fredssamtal. Vid de efterföljande överläggningarna i Ghana barrikaderade kvinnor dörrarna tills parterna slutit ett avtal.  Det var också mycket tack vare kvinnorörelsen som Ellen Johnson Sirleaf gick segrande ur valet 2005.

De liberianska kvinnornas kamp har nu mycket välförtjänt prisats av Nobelkommittén som tilldelat årets fredspris till Ellen Johnsson Sirleaf och hennes landsman, fredsaktivisten Leymah Gbove, ihop med den jemenitiske journalisten och fredsaktivisten Twakkul Karman.

Nu finns olika uppfattningar om hur väl presidenten lyckats också inom kvinnorrörelsen.  Men de är eniga om vikten av ett fredligt val. Därför mobiliserar kvinnoaktivisterna återigen, från olika delar av landet och med olika religiösa hemvister. De uppmuntrar människor att rösta och att respektera valutgången.

Kvinnoorganisationerna i Liberia, liksom i övriga delar av världen, inte minst i Mellanöstern, är ofta positiva aktörer för förändring, fred och demokrati. Världsbanken lyfter i sin senaste rapport World Development Report 2011 fram det civila samhällets roll som ett av fem områden av särskild vikt för fred och utveckling efter en väpnad konflikt. Samma rapport visar också att återuppbyggnaden av krigsdrabbade länder ofta tar mycket längre tid än vad man tidigare trott, upp till 20, 30 år. Det är viktiga lärdomar att hålla i minnet när det nu visar sig att Sverige satsar mindre och mindre på långsiktig samhällsuppbyggnad i biståndet, enligt tidningen ”Omvärlden” från 16 procent i biståndsbudgeten 2001 till 4 procent 2011. Kvinna till Kvinna har närmare 20 års erfarenhet av stöd till kvinnoorganisationer i olika konfliktregioner och vår erfarenhet är att långsiktigt stöd till såväl institutionsbyggande som till ett fritt civilt samhälle är nödvändigt för att svaga stater inte ska falla tillbaka i väpnade konflikter. Kvinnorörelsen i Liberia är ett levande bevis på detta.

Lena Ag,
Generalsekreterare Kvinna till Kvinna