Jämställdhet är viktigt...
- Jämställdhet är viktigt både i Sverige och i andra länder. Jag vill och kan hjälpa till och det känns bra att faktiskt göra en insats, i synnerhet när det gäller kvinnors arbete, säger Barbara Åkerblom.
Barbara är en av de frivilligarbetare som träffas en måndag morgon strax innan jul på Kvinna till Kvinnas kontor i Stockholm. De är på plats för att hjälpa till med månadens nyhetsbrevsutskick.
Denna morgon är det ett gäng på fem frivilligarbetare som samlats kring ett bord fyllt av nyhetsbrev som ska packas och skickas ut till svenska hushåll. Några nyhetsbrev skickas även till läsare bosatta i utlandet.
Britt Ejermark, Ingrid Olinder, Barbara Åkerblom, Anne Bellini och Christina Sohlberg.
Trots att det bara är två veckor kvar till jul och julstressen knackar på dörren hos många, har dessa fem valt att dela med sig av sin dyrbara tid. Som svar på frågan hur det kommer sig, svarar Anne Bellini:
- Det är bara självklart!
Anne kom i kontakt med Kvinna till Kvinna när hon läste om organisationen i tidningen Vår Bostad. Där var en intervju med dåvarande generalsekreteraren Kerstin Grebäck i samband med att Kvinna till Kvinna år 2002 mottog Right Livelihood Award, det alternativa nobelpriset, för organisationens framgångsrika stöd till kvinnors freds- och försoningsarbete. Anne berättar om vad det var som fångade hennes intresse:
- Förutom det alternativa nobelpriset fanns i artikeln även ett porträtt av en kvinna bosatt i ett flyktingläger. Hon kunde inte tvätta, för hon saknade tillgång till vatten. Det fastnade hos mig, för just då genomgick jag ett kämpigt stambyte i lägenheten som innebar en väldigt krånglig procedur varje gång jag skulle tvätta! På något sätt kunde jag identifiera mig med kvinnan i artikeln. Trots mitt kämpiga stambyte kunde jag i alla fall tvätta, men hon hade inte ens tillgång till vatten. Det kändes orättvist och jag kände att jag ville göra något! Så jag besökte Kvinna till Kvinnas hemsida, hörde av mig och sa att jag ville hjälpa till.
Alla som bidrar av sin tid här har kommit i kontakt med Kvinna till Kvinna på olika sätt. Britt Ejermark och Christina Sohlberg fick båda höra att man kunde hjälpa till som frivilligarbetare via bekanta.
- En kompis till mig bidrog med pengar till organisationen. När jag pensionerade mig kände jag att jag också ville göra något. Jag har mer tid än pengar, tänkte jag, så nu delar jag med mig av det jag har mest av, nämligen min tid, berättar Britt.
Prasslet från kuverteringen vid bordet blandas med mycket prat och skratt. Just gemenskapen som frivilligarbetet medför verkar vara en av de saker som lockar hit alla.
- Det är en angenäm samvaro här och det gillar jag, säger Christina.
Ingrid Olinder fyller i:
- Ja, man gör något vettigt samtidigt som man får träffa folk, sitta och prata och ha kul!
Ingrid gillar att göra något så konkret och praktiskt som att kuvertera nyhets- och insamlingsbrev. Det är enkelt men i förlängningen bidrar det faktiskt till en bättre värld. Utöver att jobba som frivilligarbetare är hon även autogirogivare till Kvinna till Kvinna sen en tid tillbaka.
Är man inte är bosatt i Stockholmsområdet kan det vara svårt att frivilligarbeta för just nyhetsbrevsutskick. Men det finns andra saker man kan göra för att bidra till organisationens arbete. Man kan liksom Ingrid bli autogirogivare. Vill man bidra till insamlingsarbetet på annat sätt kan man ansöka om att få ansvar för en insamlingsbössa att ställa på sin arbetsplats eller liknande. Att sprida information till vänner och bekanta om de frågor Kvinna till Kvinna arbetar med är en viktig insats för att uppmärksamma vikten av kvinnors delaktighet i fredsbyggande arbete.
Varför väljer man att ge av sin tid till just Kvinna till Kvinna?
- Organisationen känns äkta och seriös. Vill man skapa riktig utveckling handlar det om så mycket mer än pengar. Det handlar även om utbildning och inte minst hjälp till självhjälp. Det har den här organisationen fattat, säger Barbara som länge varit frivilligarbetare hos Kvinna till Kvinna. Ibland träffar hon studenter när hon kuverterar insamlingsbrev. Hon understryker:
- Även om man är ung kan man engagera sig, man behöver absolut inte vänta tills man blir pensionär!
