Historik

1946 bildades Folkrepubliken Albanien som under de följande decennierna hade ett nära samarbete först med Sovjetunionen, och sedan med Kina. Från och med slutet av 70-talet isolerade sig Albanien i det närmaste totalt från omvärlden. Enver Hoxhas brutala regim väckte omvärldens avsky. Inget östeuropeiskt land gick så långt som Albanien när det gällde att efterlikna Stalins tvångsmetoder och terror. Tusentals så kallade klassfiender avrättades, fängslades eller internerades i arbetsläger. Samtidigt blev den albanske ledaren föremål för en fanatisk personkult.

1985 dog Hoxha och efterträddes av Ramiz Alia, som inledde en försiktig reformpolitik. Men Albanien förblev det fattigaste landet i Europa och folkets missnöje med regimen ökade. Till slut spred sig omvälvningarna i Östeuropa 1989 även till Albanien och kraven på demokrati växte. 1990 gav Arbetarpartiet med sig och flerpartisystem infördes. 1991 hölls det första valet, vilket blev en framgång för Arbetarpartiet. Oroligheter och strejker följde och den albanska ekonomin kollapsade. Bristen på livsmedel ledde till plundring och kravaller.

1996 hölls ett nytt val, där det förekom omfattande valfusk, och Det demokratiska partiet bildade regering. Ledaren Sali Berisha kom att styra alltmer enväldigt. Missnöjet med regimen växte, men några stora folkliga protester bröt inte ut förrän på nyåret 1997 då de s k pyramidspelen kollapsade. Revolten spred sig och uppretade människor bröt sig in i vapenlager och snart var en stor mängd vapen i omlopp. Butiker plundrades, officiella byggnader stacks i brand och stor laglöshet rådde. Till sist måste regeringen be omvärlden om hjälp för att återställa ordningen och i april anlände 7 000 soldater från åtta länder i den så kallade Operation Alba.

I juni 1997 utlystes nyval och Socialistpartiet (det f d Arbetarpartiet) fick egen majoritet i parlamentet.