EU måste våga ställa krav

Sverige och EU kan motverka den rättslöshet och straffrihet som genomsyrar konflikten i Israel och Palestina. Omvärlden bör genom ny och aktiv politik sätta folkrätten och de mänskliga rättigheterna som en ram för att hantera konflikten och tvinga parterna till förhandlingsbordet.

Övergrepp, straffrihet och tomma fredsförhandlingar har genomsyrat konflikten i Israel och Palestina. Civilbefolkningen drabbas hårt av konflikten dagligen. Det behövs en ny politik och EU och Sverige kan genom sitt inflytande och sin handelspolitik främja freden.

Folkrätten måste sättas som en ram för att hantera konflikten. Sverige har i dagarna en unik möjlighet att driva denna fråga.

I sommar kommer FN:s generalförsamling att uppmärksamma Goldstonekommissionens rapport för krigsbrott begångna under kriget i Gazaremsan. Konflikten krävde 1383 palestiniers och 13 israeliska liv, flera tusen skadades och offensiven orsakade en omfattande civil förstörelse i Gaza. FN:s undersökningskommission publicerade sin slutrapport i september.

Den bekräftade överträdelser av både internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter och att det finns indikationer på att såväl den israeliska armén som palestinska grupper begick krigsbrott och möjligen brott mot mänskligheten.

Rapporten riktade också stark kritik mot blockaden av Gaza som har skapat en omfattande humanitär kris. Avslutningsvis rekommenderar rapporten att ansvariga för dessa gärningar ska ställas inför rätta.

Den 26 juli 2010 kommer FN:s generalsekreterare att återrapportera till FN om parterna i konflikten har levt upp till FN:s krav att utreda anklagelser om de krigsbrott som har begåtts. Om parternas egna undersökningar inte lever upp till FN:s krav kan FN:s säkerhetsråd hänföra frågan till den internationella brottmålsdomstolen. Det är då viktigt att EU når den enighet som krävs för att driva frågan och här kan Sverige spela en nyckelroll.

Handelspolitik och ekonomisk utveckling måste gå hand i hand med mänskliga rättigheter. EU strävar att främja mänskliga rättigheter i sina bilaterala avtal med olika länder.

Bland annat upprättas aktionsplaner där parterna tar på sig att förbättra situationen kring mänskliga rättigheter på olika konkreta områden. Vi välkomnar detta men EU måste vara konsekvent.

EU är en av Israels främsta handelspartner och Israel har fått exklusiva förmåner från EU. Landet är ett av två länder utanför EU som deltar i EU:s stora forskarprogram. Israel har också en omfattande handel av krigsmaterial med EU länderna och deltar i en rad samarbetsprojekt med militäranknytning, såsom Galileo och C4ISTAR. Sverige har importerat militär utrustning och finansierat militära forskningsprojekt till ett värde av uppskattningsvis 500 miljoner kronor sedan 1995.

I december 2008 konstaterade Amnesty att den nuvarande aktionsplanen mellan EU och Israel inte innehåller mekanismer som tar hänsyn till mänskliga rättigheter. I aktionsplanen står mänskliga rättigheter under rubriken ”Gemensamma värderingar”. Det talas om borttagande av handelsbarriärer och främja samarbete men inte ett ord om barriären/muren, inget om israeliska bosättningar, inget om blockaden mot Gaza och palestiniernas begränsade rörelsefrihet.

Ett nära samarbete med Israel, utan krav på att landet ändrar sin ockupationspolitik och visar respekt för mänskliga rättigheter har i praktiken lett till fler bosättningar, fortsatt byggande av muren, kriget i Gaza och etnisk rensning av östra Jerusalem. Det är dags att EU sätter ned foten. Redan i denna vecka hålls ett EU möte kring relationerna till Israel. Frågan är om EU kan hitta en gemensam linje.

Parterna i konflikten måste tvingas till förhandlingsbordet. Den nuvarande strategin där omvärlden i hög grad överlämnar fredsprocessen till parterna och deras goda vilja fungerar inte.

Hamasledarna drar politisk och ekonomisk nytta av blockaden och brukar, våld, tortyr och förföljelser mot sitt eget folk.

Nu behövs en aktiv politik som tydligare sätter ramarna och ger tidsgränser till parterna. Detta gjordes bland annat i Balkan. Ramarna måste vara folkrätten – krigets lagar och de mänskliga rättigheterna i vilka ingår att kvinnors rättigheter respekteras. De frågor som berörs av detta är: en tvåstatslösning, Jerusalem som huvudstad för båda staterna och en lösning av flyktingfrågan. Vi anser att det krävs krafttag och vilja att ta konflikten med parterna.

Omvärlden har ett ansvar att agera. Det är dags att visa handling och inte nöja sig med retorik.

LISE BERGH

generalsekreterare Amnesty

BO FORSBERG

generalsekreterare Diakonia

LENA AG

generalsekreterare Kvinna till Kvinna

Läs på Svenska Dagbladets debattsida