Se fler val

Georgien

Kvinnors situation

Samhället i Georgien, Abchazien och Sydossetien genomsyras av stereotypa uppfattningar om kön, till exempel att kvinnor ska ta hand om barn och hushållsarbete. Dessa stereotyper hindrar kvinnor från att delta fullt ut i samhället och medför att georgiska kvinnor – trots att de är välutbildade – har begränsade möjligheter att arbeta, göra karriär och delta i politiken.

I samband med självständigheten från Sovjetunionen 1991 bröt interna konflikter ut i Georgien, vilka resulterade i flera utbrytarregioner. Abchazien och Sydossetien befinner sig utanför georgiska regeringens kontroll och styrs av de facto-regeringar. 2008 utbröt en väpnad konflikt mellan Georgien och Ryssland kring kontrollen över Sydossetien. Även om situationen sedan dess har stabiliserats, präglas Georgien alltjämt av dessa olösta konflikter. Relationen till Ryssland är spänd.

Utbrytarregionerna Abchazien och Sydossetien undertecknade under 2014 och 2015 strategiska samarbets- respektive integrationsavtal med Ryssland. Civilsamhället befarar att dess utrymme för att arbeta för kvinnors rättigheter och ställning i de isolerade regionerna nu ska minska.

Lösningar på konflikterna har under en längre tid diskuterats i Genèvesamtalen kring Georgien, Abchazien, Sydossetien och Ryssland. Kvinnoorganisationer har inte setts som relevanta aktörer i dessa samtal och kvinnor har i stor sett varit uteslutna.

Brister i demokratin

De första valen i självständiga Georgien höll i maj 1991. Men demokratin är ännu inte fullt utvecklad, vilket tar sig flera uttryck. Regimen har vid flera tillfällen slagit ner protester från oppositionen med våld, och valobservatörer har vittnat om hot och påtryckningar mot väljare. Ett annat uttryck för bristen på demokrati är den låga representationen av kvinnor i politiken. 2015 hade kvinnor 11 procent av platserna i parlamentet.

Vad gäller jämställdhet och kvinnors rättigheter är utvecklingen inte entydig. Å ena sidan har Georgien infört flera lagar som skyddar kvinnors rättigheter: 2006 antogs till exempel en lag om våld i hemmet och 2010 en jämställdhetslag, båda med tillhörande handlingsplaner. 2014 antogs en anti-diskrimineringslag. Landet har även antagit FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet samt en handlingsplan.

Å andra sidan är dessa frågor lågt prioriterade av regeringen, och de lagar som ska säkra kvinnors rättigheter saknar förankring i samhället. Positivt är dock att jämställdhet och kvinnors rättigheter de senaste åren har hamnat högre upp på den politiska agendan. Genom bland annat påtryckningar från kvinnorörelsen har attityderna kring mäns våld mot kvinnor börjat förändras och fler och fler förövare lagförs.

Våld utbrett problem

Länge har mäns våld mot kvinnor i hemmet setts som en privat angelägenhet som utomstående inte ska lägga sig i. Frågan har fått mycket uppmärksamhet senaste åren och en positiv utveckling är att allt fler georgier (7 av 10 år 2014) numera anser att mäns våld mot kvinnor i hemmet är ett brott.

Trots höjd medvetenhet och förbättrad lagstiftning finns mycket kvar att göra på området. Tilliten till de rättsvårdande myndigheterna är till exempel mycket låg. Kunskapen om hur mäns våld mot kvinnor yttrar sig är fortfarande bristfällig, till exempel uppger var sjätte kvinna (16 %, 2010) att det är en frus plikt att ha sex med sin man även när hon inte vill.

Under 2014 uppmärksammades 25 fall av dödligt våld mot kvinnor via demonstrationer, och politiker har börjat diskutera frågan i allt fler forum. Men konkreta förändringar saknas fortfarande.

I utbrytarregionerna finns inga lagar om våld i hemmet. Abchazien har antagit en jämställdhetslag, men det saknas politisk vilja att implementera lagen. År 2016 förbjöd Abchaziens de facto-regering abort under alla omständigheter förutom när fostret har dött under graviditeten.

Situationen i utbrytarregionerna är instabil och det är svårt för kvinnoorganisationer att verka i dessa isolerade områden.

Den ortodoxa kyrkan har en stark ställning i Georgien. Kyrkans patriark har vid flera tillfällen gett uttryck för en diskriminerande syn på kvinnor, bland annat att hushållet bara ska ha ett (manligt) överhuvud. Homosexualitet är ett tabubelagt ämne och hbtq-personer utsätts för en utbredd diskriminering och intolerans; ibland även hot och våld. I samband med internationella dagen mot homofobi och transfobi (IDAHOT) 2013 blev till exempel hbtq-aktivister brutalt attackerade av motdemonstranter, anförda av religiösa ledare, när de försökte genomföra en manifestation.

I maj 2014 antog Georgien en anti-diskrimineringslagstiftning, som bland annat ger hbtq-personer ett lagligt skydd mot diskriminering. Många menar dock att lagen är urvattnad till följd av påtryckningar från den ortodoxa kyrkan – till exempel gäller lagen inte i de fall där diskrimineringen sker i syfte att ”skydda allmän ordning och moral”.

Utbildning men inte arbete

Utbildningsnivån i Georgien är hög bland både män och kvinnor. Men bland kvinnorna är det färre som är del av arbetskraften än bland män, 51 procent respektive 67 procent (2015), vilket till stor del beror på att kvinnor bär huvudansvaret för hemmet, inklusive omsorgen om barn och gamla. Följden blir att många kvinnor är ekonomiskt beroende av män. Kvinnor tjänar i genomsnitt 62,5 procent av vad män tjänar (2014).

Arbetslösheten är hög. Flest tillgängliga arbeten finns inom tjänstesektorn, där främst kvinnor jobbar, vilket också avspeglar sig i statistiken. 2013 var 16,5% av kvinnorna och 12,3 % av männen arbetslösa.

Senast uppdaterad: 2016-06-29