Kategorier

Amez center
Kvinnors deltagande i politiken är avgörande för Iraks framtid. På bilden Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisation Amez. Foto: Kvinna till Kvinna/Emelia Frennmark

Kvinnors rättigheter – kärnfråga när Irak bildar ny regering

Debattartikel publicerad i ETC

Den humanitära och politiska krisen i Irak är akut. Idag har Iraks nye premiärminister Heider al-Abadi presenterat ett 20-tal nya ministrar. Personer med olika religiös och etnisk tillhörighet finns representerade. Men endast en av de presenterade ministrarna är kvinna, konstaterar Lena Ag på Kvinna till Kvinna.

För att motverka de sekteristiska spänningarna i Irak har det varit viktigt att skapa en inkluderande regering där olika grupperingar får inflytande. Denna nog så svåra uppgift har dock fått skymma ett annat avgörande tema för landets framtid: kvinnors deltagande och rättigheter.

Det finns en försiktig optimism kring den nye premiärministerns möjligheter och vilja att ena landet. Några ministerposter är fortfarande inte tillsatta. Det finns många kompetenta kvinnor inom de olika folkgrupperna. Det är dags att lyssna till deras röster.

Situationen i Irak följer nu ett krigets mönster. Något som drabbar kvinnor ur alla grupper. När hela samhället militariseras ökar dödligheten bland kvinnor som utsätts för våld i hemmet, då fler vapen finns i privat ägo. Dessvärre visar all erfarenhet att detta mönster håller i sig långt efter att väpnade konflikter avslutats. Under konflikter ökar makthavarnas fokus på nationell säkerhet och militära insatser, samtidigt som individers säkerhet och mänskliga rättigheter prioriteras ned. Kvinnors behov av skydd mot våld ignoreras ofta.

Vi vet också att en ökad nationalism och polarisering av olika grupperingar som följer i konfliktupptrappningens spår ofta förstärker religiösa och konservativa normer och medverkar till att kvinnors rättigheter riskerar att pressas tillbaka.

Etniska och religiösa minoriteter i Irak fördrivs och befinner sig i extremt svåra flyktingsituationer. De som inte lyckas fly undan IS riskerar att dödas, kidnappas, våldtas och förslavas. Vår samarbetsorganisation Warvin, som bland annat jobbar för att stödja våldsutsatta kvinnor inom den yezidiska minoriteten, fick sitt kontor i staden Sinjar stormat av IS i början av augusti. Organisationens personal var bland dem som flydde till bergen. Idag är de själva flyktingar.

Men IS grymheter riskerar att överskugga att det finns andra förövare i kriget. Till exempel utsätter shiitiska väpnade grupper, en del med koppling till den irakiska staten, sunnimuslimer för hat- och hämndattacker vilket sker i medieskugga.

En annan av våra samarbetsorganisationer, OWFI, som driver skyddade boenden och anti-trafficking-verksamhet i Bagdad, har tvingats stänga på grund av ökad militär mobilisering av shiitisk milis i huvudstaden. Våldsutsatta kvinnor som varit under organisationens beskydd och medarbetare har mottagit hot från shiitisk milis. Flera ur personalen har tvingats fly och gömmer sig. Att arbeta för kvinnors mänskliga rättigheter har ett högt pris i Irak oavsett vilken folkgrupp man tillhör.

Att ensidigt fokusera på IS brutalitet är att förenkla vad utvecklingen i Irak får för konsekvenser för landets kvinnor. Redan innan IS erövringar var situationen för kvinnor i Irak katastrofal med stegrande antal barnäktenskap och fall av våld mot kvinnor inom familjen. Våra samarbetsorganisationer som representerar olika grupper från olika delar av landet uttryckte i våras med enad röst förfäran över att situationen succesivt förvärrats för kvinnor.

Den dåvarande regimen under premiärministern Nuri al-Maliki var på väg att driva igenom en lagändring som skulle innebära att shiitiska kvinnors mänskliga rättigheter kunde kränkas med stöd av lagen. Enligt den föreslagna så kallade Jaafari-lagen skulle bland annat äktenskap med flickebarn tillåtas från nio år och våldtäkt inom äktenskapet legaliseras. I ett öppet brev till utrikesminister Carl Bildt vädjade irakiska kvinnoorganisationer i april om att Sverige skulle använda sina goda relationer med Irak och reagera mot lagförslaget. Carl Bildt svarade med att utlova att Utrikesdepartementet skulle göra sitt yttersta för att motverka att lagen kom till stånd.

Nuri al-Maliki avgick i augusti som premiärminister men är nu utsedd till en av Iraks tre vice presidenter.

I juni kom IS övertagande av staden Mosul och med det riskerar fokus att förflyttas. IS fruktansvärda brutalitet får inte skymma det faktum att kvinnor nu liksom före sommaren är klämda i en sekteristisk maktstruktur i Irak.

Men det räcker inte att lyfta fram kvinnor som offer. Kvinnor måste också få en verklig chans när den politiska makten fördelas. Kvinnoorganisationer i konfliktområden får ofta höra att det inte är ”rätt tid” för kvinnors rättigheter – först måste våldet upphöra och fredsavtal slutas. Av erfarenhet från andra allvarliga väpnade konflikter, till exempel i Liberia, på Nordirland och nu senast i Indonesien, vet vi att kvinnliga politiker och kvinnorättsförsvarare ofta spelar en konstruktiv roll när det gäller att  motverka våld och sekterism och att verka för fred. Detta har även FN:s säkerhetsråd uppmärksammat ett flertal gånger.

Utrikesminister Carl Bildt var nyligen i Irak och framhävde då att Sverige ska ge humanitärt men också politiskt stöd till landet. Sverige bör utnyttja sina goda förbindelser med Irak för att understryka vikten av att kvinnors rättigheter respekteras och att kvinnor är representerade politiskt. Flyktingkvinnors synnerliga utsatthet måste särskilt beaktas och Jaafari-lagen som allt jämt ligger som ett förslag i parlamentet, får inte bli verklighet. Kvinnor måste vara involverade i det sköra arbetet mot en hållbar och långsiktig fred.

Lena Ag
Generalsekreterare Kvinna till Kvinna

Senast uppdaterad: 2014-09-15