Fredsarbete trots motstånd

Israeliska kvinnoorganisationer har hittills i år
genomfört ett stort antal demonstrationer för att få
Israel att häva ockupationen av de palestinska områdena.
Deras arbete har alltid varit kontroversiellt men under senare tid
har det försvårats markant genom öppet och starkt
motstånd från polis och militär. Kvinnoorganisationerna
efterfrågar nu internationellt stöd för att deras
arbete ska kunna fortsätta.



Det är 37 år sedan Israel inledde ockupationen av de
palestinska områdena Västbanken och Gaza. Palestinska
och israeliska kvinnoorganisationer genomför regelbundet fredliga
demonstrationer mot ockupationen. De protesterar främst mot
den mur som Israel bygger runt Västbanken för att skydda
sig mot självmordbombare, en mur som innestänger palestinierna
i enklaver i sitt eget land. De palestinska och israeliska kvinnoorganisationerna
arbetar under mycket olika förutsättningar. Tidigare har
det alltid varit lättare för israelerna att demonstrera
mot ockupationen, men situationen har förändrats. De känner
ett ökande motstånd mot sin kamp mot ockupationen i det
israeliska samhället, och inte heller de går idag fria
från att utsättas för våld från polisen.



Molly Malekar leder arbetet för den israeliska kvinnoorganisationen
Bat Shalom. Hur ser du på möjligheterna att bedriva fredsarbete
idag?

– Kvinnor i det offentliga livet, särskilt feminister,
har alltid arbetat i en fientligt inställd omgivning. I vårt
militariserade samhälle finns det vissa uppfattningar som sammanhållningen
bygger på. Kvinnor som vågar arbeta mot den gemensamma
uppfattningen i samhället utgör ett hot när vi ifrågasätter
männen och deras militära lösningar och ambitioner.
Men å andra sidan har det stor kraft när mödrar
till soldater går samman och vill stoppa striderna. Mödrarna
kan då inte ses som förrädare mot nationen.



Palestinier som bor i områden på Västbanken där
Israel bygger den så kallade ”säkerhetsmuren”
försöker på olika sätt protestera mot att deras
mark konfiskeras och rörelsefrihet begränsas. De arrangerar
demonstrationer till vilka de inbjuder israeler och internationella
fredsaktivister att delta. Demonstrationerna har ibland blivit våldsamma
när man drabbat samman med israeliska militär och polis.
Därför beslöt ett antal palestinska kvinnor att de
skulle orda en fredlig och stillsam demonstration i byn Biddu i
april, en demonstration där endast kvinnor fick delta. Vid
genomförandet var en tredjedel palestinier, en tredjedel israeler
och en tredjedel internationella fredsaktivister på plats.
Molly Malekar var en av deltagarna. Vad hände i Biddu?

– Vi var 60 kvinnor som tysta och med vårt budskap på
plakat gick mot ett antal soldater som stod och vaktade murbygget
i Biddu. Soldaterna riktade sina gevär mot oss och vi stannade.
Jag ropade ”Skjut inte, vi är obeväpnade, detta
är en fredlig demonstration”. Plötsligt släppte
de ut tårgas och kastade granater mot oss. Demonstrationen
upplöstes när kvinnorna sprang iväg, men ett par
palestinska kvinnor blev arresterade. Jag stannade kvar för
att tala med soldaterna. Deras våld mot oss stod i helt ojämförlig
proportion mot vår fredliga demonstration. Plötsligt
dök gränspolis till häst upp och gjorde utfall mot
mig. Jag blev slagen i huvudet med batong så att jag föll.
Då närmade sig ytterligare poliser och jag fick fler
slag mot huvud och rygg. Jag utsattes för helt oprovocerat
våld.



Vågar ni hålla fredliga demonstrationer idag?

– Efter det som hände i april är allt jag tidigare
lärt mig om hur man demonstrerar utan relevans. Förut
kunde vi israeliskor utgöra ett skydd för de palestinskor
som demonstrerar, idag har vi ingen lugnande inverkan alls. Det
finns ingen garanti för att kvinnors demonstrationer ska sluta
fredligt.



Har det skett en förändring i synen på fredsarbete?

– Jag menar att ockupationen korrumperar och förgiftar
den ockuperande statens egna samhällsstruktur. 37 år
av israelisk ockupation av de palestinska områdena, av förtryck
mot ”det andra folket” vilket blivit så naturligt
för unga män som gör militärtjänst, har
nu vänts mot den egna befolkningen. Fredsrörelsen har
blivit den verkliga fienden. Den kamp vi för mot ockupationen
är inte endast en kamp för att frigöra ett förtryckt
folk utan också, vilket är minst lika viktigt, en kamp
för demokratiska rättigheter i Israel.



Är det farligt att vara fredsaktivist i Israel idag?

– Ja, uppriktigt sagt. Jag använder inte längre
ordet fredsaktivist, snarare säger jag att vi gör motstånd.
Vi har inte helt förändrat vårt arbetssätt
men vi måste idag göra direkt motstånd, det räcker
inte med att argumentera med politiker och militär. Vi måste
bege oss till de platser där muren byggs och på så
sätt motarbeta den fortsatta ockupationen. Vi gör också
motstånd mot regeringens politik genom att visa vårt
stöd för palestinierna. Men vi utsätter oss därmed
för fara.



Bat Shalom utgör tillsammans med den palestinska kvinnoorganisationen
Jerusalem Center for Women fredsnätverket Jerusalem Link. Hur
fungerar ert samarbete med de palestinska kvinnorna idag?

– Det har alltid varit svårt för oss att kunna
träffas och prata om vårt gemensamma arbete och formulera
våra mål. Men för någon vecka sedan påbörjade
armén bygget av muren i det område där Jerusalem
Center for Women har sitt kontor. Om någon vecka kommer de
att vara innestängda. Vi kommer inte att kunna träffas
alls. Tio års gemensamma arbete är på detta sätt
utsatt för direkt fysisk förstörelse. Israelers och
palestiniers gemensamma arbete är hotat.



Vad kan omvärlden göra för att påverka situationen?

– Vi behöver en stark internationell röst som kan
påverka den israeliska regeringen att ändra sin politik.
Palestinierna kan inte ensamma kämpa emot dem. Inte heller
vi i den krympande israeliska fredsrörelsen. Den israeliska
regeringen har i stort sett oinskränkt makt, de kan bryta mot
mänskliga rättigheter utan att ifrågasättas.
Vår regering använder rädslan för självmordsbombare
hos oss vanliga israeler för sina politiska syften. Regeringens
politik syftar inte till att upphöra med ockupationen. Vi behöver
våra internationella vänner och kolleger, vi själva
har idag inget inflytande på vår regering.



Hur orkar ni fortsätta?

– Som feminister ser vi att respekten för allas mänskliga
rättigheter, rätten för båda folken att existera,
inte kan genomföras med strukturer av våld och förtryck.
För att få en rättvis och fredlig lösning på
situationen måste man basera sig på värden som
frihet och rättvisa. Dessa tankar kan vi fortfarande föra
ut och påverka människor med. Så länge ockupationen
fortsätter kan kvinnor i Israel aldrig nå jämställdhet
med männen. Det pågående kriget föder nationalism,
militarism och religiös fundamentalism. Historien har lärt
oss att dessa element aldrig kommer leda till att kvinnor får
verklig frihet.









Åsa Carlman

 


Molly Malekar