Oroligt i Sydossetien

Södra Kaukasus präglas åter igen av politiskt oro och väpnade strider. Nu handlar det om Sydossetien i Georgien och dess framtid. Kommer republiken att enas med övriga Georgien enligt president Saakasjvilis planer?

Flera människor har dödats i de våldsamma strider mellan sydossetier och georgiska styrkor som har drabbat Sydossetien de senaste veckorna. Vid flera tillfällen har vapenvila inletts men gång på gång avbrutits. Åtskilliga byar, både georgiska och sydossetiska, uppges ha beskjutits och ett stort antal civila har sårats.

Oroligheterna bröt ut i mitten av juli och är ett resultat av den nye georgiske presidenten Micheil Saakasjvilis försök att ena sitt splittrade land. Sydossetien är en av tre delrepubliker i Georgien som allt sedan de blodiga inbördeskrigen på 1990-talet i praktiken har varit självstyrande. Större delen av de 70 000 människor som lever i Sydossetien talar ryska och har ryska pass. Banden till Nordossetien, som ligger i Ryssland, är starka. De få georgier som lever i Sydossetien bor i enklavliknade byar.

– Det finns en utbredd önskan bland sydossetierna om att gå samman med Nordossetien och bli en del av Ryssland. Få känner någon större samhörighet med Georgien. Intresset från Ryssland tycks dock ganska svalt, berättar Åsa Olsson som koordinerar Kvinna till Kvinnas bistånd till södra Kaukasus.

Sedan Saakasjvili valdes till Georgiens president i januari har ett av hans främsta mål varit att ena landets delrepubliker under den gemensamma centralregeringen. Han lyckades få med sig Ajarien i våras och nu står Sydossetien i tur. Men Åsa Olsson är tveksam till att presidentens intentioner kommer bli verklighet.

– Sydossetien har stort sett varit självstyrande sedan 1992. Om Saakasjvili ska få med sig republiken måste ha låta mycket av självbestämmandet ligga kvar.

REPRESSIVT SAMHÄLLE
Kvinna till Kvinna har funnits på plats i Georgien sedan 2002 för att stödja kvinnoorganisationer som på olika sätt försöker främja jämställdhet och kvinnors position i det patriarkala samhället. Flera av kvinnoorganisationerna jobbar dessutom med fredsfrämjande initiativ i regionen. Än så länge utgår inget stöd till organisationer i Sydossetien, trots flera försök till kommunikation med grupper ur civilsamhället.

– Det har varit svårt att etablera kontakter med de kvinnoorganisationer som finns. Samhället i Sydossetien är mycket repressivt och kontrollerat. Det finns få internationella aktörer på plats, säger Åsa Olsson.

Hon tror inte att de pågående oroligheterna kommer resultera i krig. Konflikten kommer nog fortsätta vara ganska lågintensiv om den inte får en snar lösning. Mer orolig är Åsa gällande den tredje delrepubliken, Abchasiens, framtid.

– I Abchasien finns starka krafter för självständighet. Republiken har till skillnad mot Sydossetien och Ajarien potential att klara sig själv. Befolkningen är relativt stor och den långa kuststräckan mot Svarta Havet kan främja både handel och turism. Här är risken för krig mycket mer överhängande.

Många av Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisationer i Georgien och Abchasien är bekymrade över den nye presidentens framfart. Om strider blossar upp i Sydossetien, hur ska det då inte bli när Saakasjvili ska ge sig på Abchasien?

– Krig är det absolut sista man vill ha. Man har fått nog av död och förstörelse. Men om det ska undvikas måste presidenten nog sakta ner. Nu agerar han som en elefant i ett glashus och det kan få fatala följder, menar Åsa Olsson.

Anna Lithander