Det palestinska valet genomfördes trots begränsad rörelsefrihet

2005-01-31

Den 9 januari 2005 var det palestinskt presidentval.
Det är första gången sen Oslo-avtalet 1993. Nu pågår
det lokalval i Gaza och i juli blir det palestinskt parlamentsval.
Flera av Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisationer har bevakat
presidentvalet och ger en bild av hur det är att genomföra
ett val under ockupation.

Enligt den palestinska organisationen Jerusalem Center for Women
som har bevakat valet i Jerusalem så kunde endast 5 700 av
120 000 röstberättigade personer rösta i Jerusalem,
delvis eftersom väljarnas namnlistor inte fanns på rätt
plats. Resten fick ge sig ut ur Jerusalem till kringliggande byar.
Många fick åka runt i timmar för att få möjlighet
att rösta. En del registrerade väljares namn fanns inte
med på någon lista. De palestinska valövervakarna
fick inte komma in på de israeliska postkontoren där
valbåsen fanns.

– Vi är mycket missnöjda med valprocessen i Jerusalem,
både före och efter valdagen. Valet är ytterliggare
ett bevis på hur illa det står till med palestiniers
rättigheter i Israel. Vi hoppas att alla felaktigheter kommer
att hinna tas i beaktade och åtgärdas till parlamentsvalet
i juli, säger Amneh Badran på Jerusalem Center for Women.

Coalition of Women for Peace, en israelisk organisation, har också
bevakat valet i Jerusalem. Gila Svirsky som jobbar där, beskriver
att hon upplevde det som två olika val samma dag för
att skillnaderna var så stora. På Västbanken och
i Gaza firade folk valet, även om rörligheten var begränsad.
Där ägnade också kvinnoorganisationerna veckor åt
att få fler kvinnor att rösta och för många
kvinnor var det första gången de röstade.

I Jerusalem präglades valet av förhinder.

– En del Jerusalembor var rädda för att rösta
i det palestinska valet för att Israel skulle kunna ta ifrån
dem rätten att få bo i Jerusalem, säger hon.

Palestinier i Jerusalem har israeliska ID-kort men är inte
israeliska medborgare. De är statslösa då de inte
heller får palestinska pass eftersom frågan om Jerusalem
inte är löst. Flera av dem har istället jordanska
pass, men behöver ändå visum för att resa till
Jordanien. Deras rörelsefrihet begränsas nu ytterliggare
av den mur som Israel bygger runt Jerusalem.

Gila Svirsky berättar att det bara gick att rösta på
posten, där fick man rösta öppet framför kassan
och överlämna sin röst fullt synlig till postkassören
som lade den i en låda innanför kassan som sen skulle
postas till Palestina eftersom Israel inte erkänner någon
del av Jerusalem som palestinsk.

– Trots alla svårigheter och Israels ovilja att samarbeta
med de palestinska myndigheterna, så ägde ett riktigt
val rum, med tydligt motstående kandidater och utan smutskastning.
En kandidat som uppmanade till icke-våld och fredsförhandlingar
vann 62 % av rösterna. Nu ligger bollen hos Israel, och ursäkten
för att inte förhandla är död och begraven,
säger Gila Svirsky.

Bristen på fri rörlighet begränsade också
deltagandet i Gaza.

Andaleeb Shehada som jobbar på Women’s Affairs Center,
är en av 7000 palestinier som vid tiden för valet satt
fast i Egypten vid gränsövergången mot Gaza. Efter
att en tunnel sprängdes vid en palestinsk attack i Rafah stängde
Israel gränsen mot Egypten i södra Gaza den 12 december,
den enda gränsen som varit öppen sedan Gazas internationella
flygplats förstördes och övergången vid Eretz
stängdes för palestinier. Den 21 januari öppnades
gränsen igen. Men de 7000 personerna vid gränsen fick
inte möjlighet att rösta i valet den 9 januari.

– Jag fick inte rösta, jag blev nekad den rättigheten,
för att Israel förhindrade mig att resa hem, säger,
Andaleeb Shehada.

Nära 100.000 palestinier som bor utomlands men har palestinska
id-kort fråntogs också möjligheten att åka
in i Gaza och rösta eftersom gränsen var stängd.

PCHR, Palestinian Center for Human Rights, som är ackrediterat
av den centrala valkommissionen bevakade valkampanjerna och valet
i Gaza. 300 valövervakare från 26 organisationer fanns
på plats i alla vallokaler i Gaza.

– Israel påverkade tydligt valkampanjerna genom att
begränsa kandidaternas möjligheter att resa runt och driva
sina kampanjer, berättar Raji Sourani från PCHR.

I flera fall pågick det otillåtet kampanjarbete både
före och efter den officiella kampanjperioden. Men de stora
medierna gav kandidaterna likvärdiga möjligheter att komma
till tals.

– Valkampanjerna gick lugnt tillväga och våldet
var helt frånvarande. Det fanns inga incidenter bland palestinier
som påverkade innehållet eller rättvisan i kampanjerna,
säger Raji Sourani.

Valkommissionen valde mot slutet av valdagen att förlänga
öppettiderna med två timmar och låta folk rösta
där de var på sitt ID-kort, utan att röstlängden
var på plats. PCHR framhåller att båda besluten
var olagliga. Men att det gjordes på ett sätt som ändå
gav alla kandidater samma möjligheter och inte påverkade
valet till någons fördel.

Hälften av de som röstade i Gazas lokalval var
kvinnor

PCHR arbetar nu med att övervaka lokalvalen i Gaza under januari.
Till sin hjälp har de ett 70-tal valobservatörer.

– Lokalvalen är väldigt viktiga, det är första
gången som Gaza har möjlighet att välja sina lokala
myndigheter, säger Raji Sourani.

Angela Lindén, Kvinna till Kvinnas fältkoordinatör
i Jerusalem var i Shoka i södra Gaza under lokalvalet. I shoka
har 3000 hus raserats av den israeliska armen.

– Det var fullt av folk, mest män, men också många
kvinnor. De följdes av sina män ända in i vallokalen,
så frågan är hur många kvinnor som trots
allt röstade självständigt, vilket också valobservatörerna
kommenterade, berättar Angela Lindén.

Women’s Affairs Center har drivit en kampanj för att
få fler kvinnor att rösta i lokalvalet. Och resultatet
är gott, 50 % av de som gick och röstade var kvinnor.
De har också arbetat med att stödja kvinnliga kandidater.
20 kvinnor kom in i de 10 olika kommunstyrelserna, vilket motsvarar
17% av platserna.

Liv Fjellander, Kvinna till Kvinna