Ett vakande öga i Azerbajdzjans domstolar

Association for Womens Right Protection erbjuder
kvinnor juridiskt stöd. Genom att delta vid domstolsförhandlingarna
säkrar de kvinnors rättigheter. Det är en nyckel
till förändring av Azerbajdzjans samhälle.
Bakom en port i muren i gamla stan i Baku har Association for Womens
Right Protection, AWRP, sitt kontor. Där träffar jag ordföranden
Novella Jafarova Appelbaum. Som överallt i Azerbajdzjan får
jag omedelbart en kopp te i min hand. Novella rebella rimmar jag
tyst. Hon ser fullkomligt orubblig ut. Vilken kraft och vilket asgarv.



AWRP bildades 1989 som Azerbajdzjans första icke statliga organisation
strax före självständigheten. De arbetar med kvinnors
rättigheter inom många olika områden. Idag har
de 20.000 medlemmar, varav 1000 är aktiva.



En av deras huvudaktiviteter är att erbjuda kvinnor juridiskt
stöd och målsägarbiträden. Domstolsväsendet
är fortfarande mycket korrumperat så det juridiska stödet
är viktigt för den enskilda personen. Novella Jafarova
beskriver lagstiftningen som förhållandevis bra. Lagen
gör ingen skillnad på män och kvinnor. Det är
tolkningen och implementeringen av lagen som inte fungerar.



Azerbajdzjan är en sekulär republik med en starkt auktoritär
regim där övergrepp mot de mänskliga rättigheterna
ofta förekommer. All opposition tystas. Armenien har sedan
1992 ockuperat 18 % av Azerbajdzjans yta i konflikten om Nagorno
Karabach och läget är idag helt fryst. 11 % av befolkningen
är internflyktingar. Infrastrukturen av vatten, gas, el, vägar
och sjukvård började falla sönder redan under sovjettiden
och inga större investeringar har gjorts sen dess, fastän
landet är rikt på olja och utländska investeringar.



Villkoren för kvinnor är likartade i hela regionen, det
är ingen större skillnad i det muslimskt sekulära
Azerbajdzjan och i det kristna Georgien och Armenien. De flesta
fall som AWRP tar sig an handlar om skilsmässor eller om rätten
till egendom. Lagen säger att män och kvinnor ska dela
lika efter en skilsmässa, men kvinnan bor oftast hos sin mans
föräldrar, och kan därför inte utkräva
någonting. Mäns våld mot kvinnor och kvinnors arbetsrätt
är också mycket vanliga fall. Idag vinner AWRP 70 % av
de fall de tar sig an.



– I längden påverkar vi rättssystemet mot
rättvisare domar. Man har rätt att få en offentlig
försvarare, men det finns ytterst få, och om de inte
mutas anstränger de sig sällan. Ingen av oss är formellt
utbildad jurist eller advokat, men vi mottas som målsägarbiträden
och motarbetas inte. Vi är i rättssalen som ett extra
öga, det minskar korruptionen, säger Novella Jafarova.



AWRP har hittills gett juridiskt stöd i huvudstaden Baku. Kvinna
till Kvinna finansierar nu en utvidgning av deras juridiska rådgivning
till resten av landet. Antalet ansökningar om hjälp vid
brott mot mänskliga rättigheter har ökat. 60% av
anmälningarna till AWRP rör tidigare domslut som man vill
ha hjälp att överklaga. Ansökningarna kommer från
olika regioner, både från landsbygden och från
städerna. Novella Jafarova berättar att de hittills kunnat
möta behovet i Baku med sina volontära målsägarbiträden.
Men de har inte haft kapacitet för att kunna ge stöd på
andra platser i landet. AWRP kommer nu att utbilda fler i mänskliga
rättigheter. De som får kunskap om sina rättigheter
och inser att det går att bekämpa de brott som begås
av domstolarna sprider ofta den kunskapen vidare och kan själva
agera målsägarbiträden.



– Att stödja kvinnor juridiskt är ett starkt sätt
att ge kvinnor makt. Det vi gör i Azerbajdzjan nu, för
att skydda kvinnors rättigheter, kan vi längre fram göra
i större skala i hela Kaukasus, säger Novella Jafarova.





Organisering av kvinnors rättigheter

Jag åker till Göycay, ett litet samhälle i de kaukasiska
bergen, mittemellan Azerbajdzjans två största städer.
Här finns landets bästa granatäpplen sägs det.
Här dumpar Ryssland kärnavfall och här hyr sjukhuset
ut avdelningar till företag för att ha råd med hyran.

Här ligger också AWRPs nyaste regionala resurscenter.
När jag kommer dit pågår en workshop om organisering
för ca 25-30 personer. Det är mest kvinnor som är
där, men även en del män. Det handlar om hur man
startar en ideell organisation och vad man ska tänka på.
Centret i Göycay är en resurs för andras organisering,
med bibliotek, datorer och Internet. Det fungerar både som
utbildningscenter och mötesplats med fokus på att hjälpa
kvinnor och ungdomar som diskrimineras av vuxna män och kommer
framöver att kunna ge juridiskt stöd.



Sedaget Pashayeva som leder workshopen tar upp flera exempel som
just handlar om kvinnors situation i rättsväsendet.

– När en kvinna anmält ett brott som gått
till domstol, fälls ofta domen utan att kvinnan fått
närvara.



Sedaget Pashayeva är sedan flera år en av AWRPs volontära
målsägarbiträden. Engagemanget är stort och
det märks att hon har stor erfarenhet.

– Det finns ingen kontroll av domstolarna längre. När
en ideell organisation närvarar under rättegången
är kontrollen och uppmärksamheten större.

Domstolen vet att vi är där och de vet att vi har utländska
kontakter. Det ökar vår säkerhet och gör att
vi kan sprida vad vi sett, säger Sedaget Pashayeva.



Under workshopen är samtalen i början trevande, men snart
finns det mycket som ska bli sagt.

– Om du vill anmäla något ska du samla 5-6 personer
du litar på och tillsammans ta hjälp av en NGO och anmäla
så är du inte så utsatt, säger Nargiz Bakhtiyarova,
en av deltagarna i workshopen.



Sedaget Pashayeva berättar att kvinnor ofta är rädda
för att gå till polisen för alla rykten som uppstår.
Det behövs kvinnor på alla positioner inom polisen och
domstolsväsendet för att kvinnor ska börja träda
fram och berätta om sina problem.



Gahmina Muradoba, historielärare i Göchay , som deltar
i workshopen poängterar vikten av att det finns en mötesplats
och ett kontinuerligt stöd.

– Ingen kan lösa problemen åt oss. Det är
därför vi måste göra det själva. Staten
ska skydda våra rättigheter, men bryter samtidigt mot
dem. Det finns statliga organisationer här men de finns bara
på pappret. De löser sina egna problem, men förändrar
inget för oss. Icke statliga organisationer behövs för
att de är oberoende. Det är dit vi kan vända oss.



Vi står i solen och värmer oss mot en av Azerbajdzjans
alla rosa och mintgröna väggar. Workshopen är slut
och Sedaget Pashayeva ska tillbaka till Baku. Hon säger att
nyckeln till förändring av Azerbajdzjans samhälle
är att säkra kvinnors rättigheter. Och att det behövs
göras från många håll samtidigt.

– En gång om året bjuder vi in ideella organisationer,
domare, och olika instanser för att diskutera brott mot de
mänskliga rättigheterna. Vi tar upp de största brotten
som begåtts under året. Sen publicerar vi hela listan.
Det är ett sätt att få med sig institutionerna i
diskussionen och offentliggöra de brott som begås.





Mäns våld mot kvinnor har ökat

Ganja är den näst största staden i Azerbajdzjan.
Det tar 4,5 tim att köra från Baku genom ett fullständigt
platt landskap på spikraka men gropiga vägar. När
jag närmar mig Ganja skymtar Nagorno Karabach ett par kilometer
bort. I regionen bor en halv miljon människor och ca 200.000
är internflyktingar.



I Ganja finns organisationen Tomris - Women’s Society. Där
träffar vi Fatma Jafarova. Tomris etablerades efter kriget
om Nagorno Karabach bl a för att stödja flyktingar och
skydda kvinnors rättigheter, speciellt genom rättshjälp.
Det gör de i samarbete med AWRP i Baku.



Tomris söker upp och talar med de berörda och flera gånger
i månaden hjälper de någon i domstolen i Ganja.
De är med som stöd, tar del i förhandlingarna, lägger
sig i och vänder sig till olika instanser med inlagor. Om de
inte kan hjälpa till lämnar de ibland fall vidare till
AWRP.



De flesta berättelser Tomris tar emot handlar om mäns
våld mot kvinnor, skilsmässor samt att kvinnor blivit
avskedade från sina arbetsplatser av olika diskriminerande
skäl. De ser tydligt att mäns våld mot kvinnor ökat.
Som en konsekvens av trauman efter konflikten om Nagorno Karabach.
Som en konsekvens av att kvinnor skjutit fram sina positioner som
familjeförsörjare. Arbetslösheten är hög,
högre bland män än bland kvinnor. Kvinnorna tar ofta
vilket jobb som helst till skillnad från männen.





En nyckel till förändring

När jag frågar Fatma Jafarova vilka de största problemen
för kvinnor i Azerbajdzjan är svarar hon:

– Att kvinnor inte har kunskap om sina rättigheter och
hur de ska skydda dem. Dessutom så litar många kvinnor
inte på polisen och rättsväsendet.



Tomris har en tidning, Ganja Basar, som kommer ut en gång
i månaden. Det är den första oberoende tidningen
i regionen. Genom tidningen kan de både annonsera att de tar
emot anmälningar om brott mot de mänskliga rättigheterna
men framförallt kan de följa upp fall och ge dem publicitet.


– Att vi kan lyfta frågor och understödja våra
aktiviteter med tidningen är mycket effektivt säger Fatma
Jafarova.



Sedan Sovjetunionens fall har religionens makt och konservativa
värderingar ökat, särskilt utanför städerna.
Under samma period har det skett en backlash för kvinnors rättigheter.
Ett exempel är att kvinnors representation på beslutsfattande
poster sjunkit drastiskt. Kvinnors representation är helt avgörande
för utvecklingen poängterar Fatma Jafarova, och fortsätter:

– En annan nyckel till utveckling är att se att det inte
är kvinnan som är problemet utan traditionen. Män
har en traditionell bild av hur kvinnan ska vara, och kvinnan försöker
anpassa sig till den bilden.


Liv Fjellander, Kvinna till Kvinna
 

 




Novella Jafarova
ordförande i AWRP.





Ex-president
Heydar Aliyev upptar hälften av alla reklamplatser, här
med texten "Han som är beundrad i hela världen".





Sedaget Pashayeva,
en av AWRPs volontära målsägarbiträden.





Nargiz Bakhtiyarova
i workshop om kvinnors organisering.





Gahmina Muradoba,
på resurscentret i Göchay.





Vägen
mot Ganja från Baku.





Fatma Jafarova
på Tomris - Women’s Society.