Kritik av OSSEs bedömning i det armeniska presidentvalet

Den 19 februari hölls presidentval i Armenien. Både under och efter valet har politiskt aktiva kvinnor utsatts för hot, utpressning och våld. Enligt OSSE:s första bedömning av valet genomfördes det dock i linje med internationella standarder. Detta är ett svek mot kvinnorna menar Gulnara Shahinian, styrelseledamot i en av Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisationer i Armenien.

Årets presidentval har engagerat många kvinnor, framförallt unga kvinnor inspirerade av hoppet om en demokratisk utveckling i landet. De har engagerat sig i valkampanjer, deltagit i möten med partiledare, suttit med i valnämnder och arrangerat demonstrationer för rättvisa och fria val. Det är en mycket positiv utveckling då kvinnor i Armenien traditionellt haft en marginaliserad roll i politiken.

Många kvinnor har dock fått betala ett högt pris för sitt engagemang. Enligt uppgifter från en av kvinna till kvinnas samarbetsorganisationer i Armenien har åtskilliga kvinnor utsatts för hot, utpressning, arresteringar och våld. Ingenting av detta framgick i den rapport Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) lämnade den 20 februari. Enligt OSSE hade valet utförts i linje med internationella standarder och principer.

”Det är väldigt förvånande att denna organisation som i flera år arbetat för att förespråka jämställdhet och kvinnors deltagande i politiken kan bedöma ett val där kvinnor blir hotade och slagna som ett val som utförts enligt internationell standard. Det sänder ut en signal om att kvinnors situation och våld och förtryck mot kvinnor inte har med den demokratiska processen att göra”, menar Gulnara Shahinian.

Efter de stora protestaktionerna mot valfusk som ägde rum efter valet och som den första mars kulminerade i en våldsam militär aktion och ledde till att åtta människor miste livet på torget i Jerevan har en ny rapport getts ut av OSSE.

Enligt den förekom spänningar och oro i sex procent av vallokalerna i landet och ”ett par isolerade våldsamma incidenter” ägde rum. Trots att rapporten förhöll sig mer kritiskt saknade även den ett genusperspektiv. Dessutom, menar Gulnara Shahinian, var skadan då redan skedd.

Sofie Westerberg